- Project Runeberg -  Samlaren / Adertonde årgången. 1897 /
63

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olof Bromàri.

Förskingrar, dämpar, föhr i graf;
Lisille! tu som liiertat har,
Tänck! at jag tig förtrogen war.

Hwi är min sol så gången neder?
Hwi är tin ögon så bortwändt?
Mitt sorge-mod titt sinne gläder.
Jag är i sorgen hel nedsänkt.
Säg! Säg Lisille, ädla Möö,
Är det tin lust, min sorge-dö?

3.

All redlighets, tro-kärleks-källa,

I hiertat mitt tu funnit har,

Uhr hwilken städs mond högt upwälla,

Then wenskap som så stadig war,

At bär gen förr skull wika all,

Än then hos mig skull taga fall.

4.

Men ack! Min lycka mig belöner
Med hahn och spott, för redligt sin;
Lisille! tu mig häftigt söner;
Som altid ällskat tig för min;
Men ack! Jag ser tu är nu min,
Min plåga, pust, mitt hiertepin.»

3.

På återvägen ifrån Holland råkar Stilpho Thorgilsson ut för
sällsamma äfventyr. — I en stor skog inemot Karanäs befriar han
en »Gavallieur» från trenne skogsröfvare, i det han dödar två och
drifver den tredje på flykten. Och ödet har fogat det så, att
kava-liern är Sigurd Thorflnnes son, som nu blifvit frälst åt sig och sin
käresta, »som», säger rivalen utan att nämna hvem han är, »så
mycken skyllig tacksägning är min herre skyllig, som jag sjelf». Med
denna tacksamhet synes emellertid vara litet bevändt. »Et stycke
bätre fram» kommer nämligen Stilpho til et »hof», där han träffar
många både bekanta och obekanta människor, »hwilka nu omsider
begynte Disputera och munhuggas om underliga kärlekens stora kraft
och sällsamma wärckan», och bl. a. beskylles Stilpho för otrohet mot
Gunilla Swerdkersdotter, »det rychtet nu kring hela wida landet
allas öron och munnar upfylt.» Detta allt ger Stilpho anledning till
en längre moralpredikan, som slutar med följande rader: »Dömen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1897/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free