Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Knut Barr.
Här blefvo »thesse förlibte siälar» störda af frun, som sändt bud
efter sin dotter.
»Några dagar der etter, då fruen åter begynte komma sig före igen,
nödgades Thorgilsson resa bort på en Beställning til Seland, hwarest han
wistades några månader; och som hiertat och tankarna alltjd stod hos
Jungfrun, lät han intet bod gå förbj, som han icke upwachtade henne med
bref, hwaraf ock detta ett war:
Mademoiselle.
Alldrig kan ens sinne större tagne trefnad finna, än af åtanken til fast
kärlek och förtrolig wänskap, som sammanbinder himmelen med jorden, och
uppehåller hela werlden. Och som alla Creatur, hwilka blod äga,
åtminstone någon gnista af sådan kärleks warma och naturlig söttma hafwa; så
må min sköna Jungfru äj undra, at min trängtan är, see den behageliga
stunden, at finna hos hennes liufwaste umgänge den fägnaden, som ingen
i werlden elljest gifwa kan; forthen skull är min högsta åstundan med
aldraförsta finna mitt hierta, och mitt hierta in i döden.
Säkert Trogen.
Jungfrun läste brefwet många resor igenom, giömandes det, der
emellan, i sin warma barm, såsom det käresta smycke emellan sina bröst, och
när Posten afgick, swarade hon sålunda:
H. H.
Alldrig kan min käresta Stilpho! så längta efter mitt umgänge, som
jag efter hans; så att all lust för mig idel sorg är, enär min hiertans wän
borta är; kunnandes knapt lefwa, om icke det uppehölt mig, att jag stund
ifrån stund åtäncker den som mitt hierta är, och trängtar at snart finna
honom, som förmår mera fägnad gifwa, än tungan mycket mindre pennan
kan utföra. I medier tjd, lef wäll min Stilpho! och kom ihug tin trognaste
Agneta.»
Nästa bref från Stilpho, lika kärleksfullt som det förra,
uppsnappas och brytes af den svartsjuka frun; ty dottern har rest ut
»at divertera sig hos sina bekanta». Och den värda frun besluter
nu at förgöra sin dotter. Därtill yppar sig ett gynnsamt tillfälle.
Dottern är vid sin hemkomst sjuk, och modern vidtalar då en af
Doctores medicina, med hvilken hon för öfrigt haft åtskillig maskopi
under sin mans lifstid, att ge den sjuka in en »dödsdryck för en
svettdryck». — Under jungfruns dödskamp återkommer Stilpho helt
plötsligt. Han märker väl, hur det är fatt, och ger in ett motgift,
som fördröjer »dödstjmen» och låter de båda älskande ta ett rörande
ömt farväl. — Thorgilsson sörjde så hennes död, »att trol:t är, att
ingen må tänka sig kunna återkalla en dödan, med sina tårar,
emedan Thorgilsson det intet kunde, som ljkwäll hela natten öfw. låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
