Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evripideiska motiv i Asteropherus »comœdia» Tisbe. Af Viktor Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evripideiska motiv i Asteropherus »comœdia» Tisbe. 47
En mellanställning mellan fri bearbetning och öfversättning
intages af den viktiga III: 2. Man finner här i skildringen af Tisbes
eldiga kärlek ett veritabelt florilegium från Hippolytos Stefaneforos.
Denna scen har också tillvunnit sig en så kompetent domares som
prof. Schücks erkännande för sin kraft och sanning i teckningen af
de finaste själsstämningar.
Verbal likhet utmärker däremot den dubbla imitationen i II: 2,
nämligen det bizarra klandret af Juppiter och offret åt Diana. På
samma nivå står också V: 7, som i sitt återgifvande af t. o. m.
Troizenes1 namn torde gå förebilden längst till mötes i naiv ordatrohet.
Om arten och graden af Senecas inflytande på Tisbe, försåvidt
ett sådant kan spåras, hafva vi redan utförligt ordat. Någon slafvisk
efterhärmning kan det här ej blifva tal om.
Det lärer vara mycket svårt att komma ifrån de skäl, som
Ljunggren och Schück anfört mot antagandet af Tisbe såsom svenskt
original. A andra sidan tyder, som sagdt, mycket på, att
Asteropherus arbete med stycket icke inskränkt sig till blott och bart en
öfversättares. Man kan emellertid näppeligen antaga, att episoderna
från Evripides funnits i det utländska originalet, utan att på samma
gång resa svåra betänkligheter mot den förutsatta själfständigheten
i A:s bearbetning. Mest besvärande är härvidlag de rena
evripides-öfversättningarnas vittnesbörd. Därest det icke kunde bevisas mera,
än att uppslag och idéer för vår »comoedia» hämtats från antiken,
men dessa vore själfständigt omsatta, behöfde A:s själfvärksamhet
icke lida någon svårare afbräck i våra ögon genom förutsättningen
af dessa låns förefintlighet redan i den utländska förebilden. Men
så är icke fallet. Tvärtom äro, efter hvad vi ådagalagt, några
efterbildningar rena öfversättningar från E., och då vidare pjäsen för
öfrigt med hänsyn till intrigen, handlingens gång och de mera
framträdande bifigurerna (Ladislaus, Jarib, Holfred) närmast pekar hän på
det tysk-engelska komediantdramat såsom sitt ursprung, hvadan dettas
inflytande just måste ha sin tyngdpunkt i denna del af stycket, är
det svårt att icke med »äganderätten» till de antika vändningarna
afhända A. hvarje nämnvärd frihet i hans arbete.
Detta om den yttre sannolikheten. Taga vi däremot de
påvisade lånen själfva i närmare skärskådande, så kunna vi svårligen
undgå intrycket af en viss omedelbar friskhet, som icke förflyktigats
ens i de ordagranna öfversättningarna2 från den attiske tragöden
1 Skådeplatsen för handlingen i Evripides Hipp.
2 Vi tänka särskildt på den ofta berörda III: ±
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
