Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Svenska dramatikens historia från utländska källor. Af E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De åsyftade komedianterna voro sannolikt, de, som stodo under
ledning af Gabriel Möller. Denne hade utbildats i Veitens »berömda
band» och ledde sedan ambulatoriska trupper, en tid med titeln
»Weimarsk hof komediant.» De sista åren hade han spelat i
städerna vid Östersjön. Till Riga begaf han sig redan på sommaren
nämnda år (1721) — stämningen i Stockholm var vid denna tid
icke mycket för teaterföreställningar, allra minst af tyska band.*
Emellertid, just detta år började man såväl på hofvet arrangera
baletter som bland de förnäma att — äfven på »den vanliga teatern»,
såsom Rumpf berättar — uppföra franska skådespel. 1684 års
försök var därmed återupptaget, och det skulle nu få större framgång.
Vid samma tid framkom också på ett eller annat håll tanken på
att skapa ett »regelrätt» drama på svenska.
År 1722 skedde ånyo en representation af några yngre
personer ur societeten. Man spelade då i april Le Grondeur (af Bruey
och Palaprat) samt Le mari retrouvé (af Dancour).
De följande åren uppträdde en eller annan fransk trupp i
Stock-holm.2 Men från 1731 omtalas åter tyske komedianten ’à
Densven-ska allmänheten var tydligen ännu icke mätt på de ambulerande
tyska bandens löjliga eller rysliga skådespel. Först 1737 fick den
med »Kongl, svenska skådeplatsen» något inhemskt, som kunde
ersätta de utländska trupperna — skada blott att intresset, för den
svenska teatern icke kunde hålla sig länge uppe.
1 Om den från Stockholm — liksom från Königsberg — samma år
afvisade Eckenberg se Bölte s. 160 f. Om v. Quoten, som samma år uppträdde
i andra delar af riket, ibid. s. 102 noten.
2 Den af balettmästaren Lande 1723 inkallade truppen synes först, enligt
Rumpfs bref, hafva uppträdt i september det året. Den skulle då spela tre
gånger i veckan. Den 25 aug. 1725 skrifver Rumpf emellertid, att en fransk
trupp på öfver trettio personer ankommit och troddes skola öppna sin teater
nästa vecka (stod Langlois månne i spetsen för den? jfr Silfverstolpe s. 69 och
Frihetstidens odlingshistoria s. 331). Den 10 dec. 1727 berättar Rumpf slutligen,
att de franske komedianterna, som icke spelat på ett halft år och nu fått några
nya aktörer, åter börjat uppträda på den vanliga teatern.
3 Om Martin Möller och Kreutzer se Bölte s. 162 ff. B. ämnar framdeles
meddela deras repertoir i Stockholm 1733—34. Jfr Dahlgren s. 26 ff. och
Klemming s. 15, 70 f. och 539.
E. Wrangel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
