Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorildiana. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uplysningar till Zopfen.
l.
Hans Jurispr. nat. är en blott scholbok: utan snille och
undersökning: en kall sammanfattning af det vanligaste man till hans tid
lärde i scholorne. Det filosofiska hos honom är i synnerhet svagt
och felaktigt: ouphörligt vridet efter religionens fördomar som han
har flera och enfaldigare än man äfven behöfver hafva dem. Men
detta är ett naturligt fel i alla bökker som komma från en viss sekt:
det filosofiska duger där gemenligen aldrig: och sjelfva föreskrifterna
eller lagsatserne äro det enda goda och brukbara. — Allmäna
charakteren af hans bok är: ogranskad, men Jcort och rik.
Jag gör den allmäna anmärkningen öfver hans bibliotek — at man,
kringströdt och utan wetenskapsform, finner hos ålderdomens folkslag
och wise, i deras lagar och bokfragmenter, mera sann naturrätt än i
alla de scholbökker Zopfen läst: at denna vetenskapsformen är någon
ting i sig sjelf ganska umbärligt: at frågan är om läran och ikke om
methoden som är lemnad åt de lärde at roa deras sysslolöshet och
ofta barnjollrande spitsfundighet. —- Epikur, hvars sedelära är i alt
annat så ren och simplifierad, kände äfven filosofiskt bäst naturrättens
grund; nyttan (det är endast den lilla ingen ting förändrande
oriktigheten at medlet är nämdt i st. för ändamålet: sällheten), den högst
mögeliga, är regien för filosofen och lagstiftaren; och äfven det naturen
ouphörligt söker. — Grotius hade sina företrädare: namngifvet,
scho-lastikerne; hos hvilka mycket djuptänkt finnes, och som han äfven
icke glömt at nyttja. — Före Pufendorff förtjenar Cumberland 1 et
namn, ängelsk biskop, hvars bok om naturens lagar är kanske mera
värd än alla de svårlästa band som man gjort till klassiska i
naturlagen. Han har det renaste begrepp om människonaturen, och leder
ur det helas väl alla lagar och pligter. Hans första dygd är välviljan
De legibus naturæ egentel. mot Hobbes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
