Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorildiana. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thorildiana. 55
är fullkomligast, som är inrättadt efter de högsta och finaste
förhållander af godt och ondt.
Försumma et tillfälle till en uplysning, är göra något hvars onda
följder är lätt at se. Det är af denna grund okunnigheten kan
straffas; ikke såsom okunnighet, utan såsom ett bevis på et vildt
förakt af lagarne. Bestämma den undvikliga okunnigheten är
därföre et likaså vigtigt som laggrant ämne: och straffa den med
stränghet, et medel at förekomma tusende brott, at tukta själsvildheten i
sit första ämne, i stället för at upvänta dess högsta utbrott, efter
lagstiftningarnas allm ana dårskap at rasa mot verkningarne och lemna
ordsaken fri.
Aldrig skärpa lagarne nog nödvändigheten at veta. Här gifves
inget straff för okunnigheten! Detta gör, att man känner ingen fasa
för at vårdslösa lagar och uplysning. — Hvarföre finnas mindre brott
bland den bättre hopen? Den är uplystare.
7.
Det är afgjort at i naturen ikke ges eller kan gifvas någon
frihet eller egentelig villkorlighet. Alt beror af den högsta kraften:
människan af det högsta intrykket, för hvart gifvet ögnabJik. Men
just denna läran visar nödvändigheten af lagar, af straff och
belöningar, för at göra det godas intrykk till det starkaste. Detta
vårdslösa alla regeringar, efter de som förestå dem, hafva det sjelfve ikke.
Den sanna friheten, den som finnes i naturen, är tillåtelsen at
bruka sina naturliga förmögenheter till sit wäl. Eller — då frågan
är egenteligen om människosjälen — förmågan at handla på mer
än et sätt.
All annan frihet är et tomt ord.
8.
Likså lite gifves i naturen prästernas inre fördömelighet. Men
detta uphäfver ikke den större eller mindre graden af fördärf, odygd,
skadlighet, i seder och böjelser. Efter denna vanarts-graden böra
straffen inrättas: alt hvad som har natur af nidingsverk, alt hvad
som uphäfver den allra ana mänsklighetskänslan högst beifras. Äfven
dugVöshetslaster, lättja, okunnighet, drykkenskap, slöseri, efter denna
regien af skadlighetsgraden, kunna straffas.
De mästa människor äga jorden; således äfven hvar enskild
hörer under detta väldet. Han måste duga, hafva dygder, vara
nyttig — om han skall tålas och njuta människohopens allmänna skydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
