Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorildiana. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Lauritz Weibull.
13.
Ingen ting är inskränktare och svagare än Zopfens begrep om
en lag. Som et barn måste han nödvändigt hafva en buse, en
figurerad öfverherre, innan han vill göra något. Han har sett huru
försten i hans land begriper, och will, och kundgör sin vilja: O så
har han tänkt, gör äfven Gud i naturen! Så har han et begrep,
och en vilja, och et herrskap; så stiftar och promulgerar han. Detta
är at skapa den evige och oändelige efter stoftet af sit automat: at
vilja ära honom med djurgrandets svaga förträffligheter!
Jag skulle förlåta dessa barndomsbilderna, om de voro blott
figurationer: men man gör dem ju till rena läror och trosartiklar.
Gud kan ikke hafva mer än en sanning. Den är grundad i tingens
väsende. Den är evig. Hans vilja kan ikke förändra den: ty han
beror af sig sjelf. Han kan ikke säja: detta skall vara rätt: ty det
rätta är lika evigt med honom sjelf: är till med hans förstånd: och
är grundlagen för hans vilja. Säja at Gud stiftar en lag, är säja
at han gör någonting till rätt som ikke är det i tingens väsende;
det vill säja: som ikke är det i hans egna förstånd: ty Guds förstånd
är ikke annat än den eviga föreställningen af alla väsender.
Det villkorliga, föränderliga är endast en svaghet i kreaturets
fattning: i Gud är ait ett, evigt.
Människan skapar rätt: ty hon skapar lögn och dårlighet. Annat
kan okk ikke skapas. Det verkeligen rätta måste upsökas i naturen.
All lag som är en stiftning, är et nonsense: den är ingen lag; eller
måste vara et uttrykk af den eviga naturen.
I likhet med människan, har man gjort Gud: tillagt honom en
oändelig fattning, vilja, behag etc. Som alt detta är föränderligt eller
villkorligt, åtminstone så utseendes hos oss: så har man äfven tillagt
honom denna ofullkomligheten; och kallat åen frihet. Alt är
barndom i denna renläriga tron: och när man vill återföra begreppet om
Gud till den rätta charakteren af oändelighet, förgås hela läran. —
Sanning är det som måste vara. Alt i Guds förstånd är sanning.
Således alt nödvändigt.
Man kan säja: denna varelsen skall tillvara! Men han kan ikke
säja: han skall vara denna varelsen, men ikke hafva dessa lagar: ty
det vore at säja: han skall bestå, utan villkoren för sit bestånd!
Väsende och lagar bero då ikke af Guds vilja: och sjelfva denna
viljan är ikke annat än en kraft, omätelig som hans hela natur.
Äfven då utom naturen, i en abstraherad ande, är Gud ikke annat
än evig nödvändighet: och med honom, tingen och verldslagarne,
och alt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
