Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorildiana. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thorildiana. 59
14.
Alt hvad som är et villkor för människovarelsens bestånd och
väl — eller för någon grad däraf i dess olika förhållander och
tillstånd — är då en lag. Den måste tagas ur tingens väsende. Den
kan icke skapas. Den är nödvändig som naturen sjelf. Öfverherren
gör icke mer än uttrycker den i ord: och om han verkeligen stiftar
något sjelf, så är det dårskap som förlorar sig med hvart ögnablick,
eller icke består längre än hans för q väfning af människonaturen.
Gudomliga sanning! Det är sagt at du skall gäcka dårarne och
tyrannerne.
Detta bestånds-villkoret kallas lag i öfverherrens ord, rådslag i
vännens &c. Men detta förändrar icke dess väsende.
Den uphörer icke at vara lag, utan för de lärda barnen som
aldrig känna mer än namnen.
15.
Förbindelse kallas öfvertygelsen om lagens sanning —
öfvertygelsen at den verkeligen är hvad man kallar den, en lag, et villkor
för min sällhet, och således dess brytande en källa till mit qval.
Och förbindande kraft lagens egenskap at genom sin sanning, genom
styrkan af sin sjelftydlighet, röra till bifall. Millioner lagar, skuggor
gjorda af nöd eller list för att skrämma slafvarne, måste försvinna
för dessa begreppens ljus: men sällhet och välsignelse upgå öfver
dem som uthärda det! —
Öfverherren skapar då icke förbindelsen som den borgerligt
dumme och rättrogne Zopfen menar. Fian bar ingen annan stiftning
än naturens: och därföre ingen annan magt: så mycke måste han
bjuda som naturen, och så mycke straffa. Men hvem skall lära
honom naturen? Förnuftet, filosofen, snillet.
Grunden till öfvervälde i naturen är en stor och ädel fråga i
naturrätten. Omtvistad, konstlad, förvirrad till den yttersta grad af
lärarne: ren och öpen i naturen. Hvad skulle kunna vara grunden
till herrskap utan magt? Hvad är det till vårt öfver det mästa at
jorden? till de högre slägternas öfver de lägres? till förståndets öfver
styrkan? till välgörandets och dygdernas öfver alt? Man har altid
fruktat för naturens rena sanning . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
