Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om de under Gustaf III herskande estetiska åsikterna. - II. Leopolds ”Critiska anmärkningar vid hjeltedikten: Tåget öfver Bält”. Af Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds »Critiska anmärkningar». 81
snillets stämpel i er hand? och genom hvilka egna arbeten har ni
förvärfvat er den tillförsigt till ert omdöme som ni förutsätter hos
allmänheten? Jag skall svara till hela denna examen, så snart jag
sett att man kan ursäkta en usel skrift, eller att man behöfver
ursäkta en god». Han vill blott anföra, att, när han funnit de yttre
omständigheterna så ytterst gynnsamma för vitterheten — hvarvid
han väl närmast tänker på konungens stora litterära intressen —
han trott, »att man ändtligen kunde hoppas något för den critiska
vitterheten och att det lönte mödan att efter förmåga bidraga dertill».
Och så kommer han då slutligen till frågan, om han i dessa
kritiska anmärkningar handlat nog försiktigt, om han icke i sin »släta
ställning» tryckt för hårdt på »den öma blåsa af egenkärlek, som
den moderliga naturen gömt hos alla sina foster?»
Det är de bittra erfarenheterna från 78, som ännu spela in på
många ställen i detta företal och ofta komma förf. att visa en nästan
öfverdrifven blygsamhet. Dock är den nog ej så allvarligt menad,
och vi finna snart, hur han gradvis frigör sig från beroendet af
publikens smak och intager en allt fastare ställning mot sina
väntade vedersakare. Och det är med lugn tillförsikt han besvarar den
nyss anförda frågan: »Medelmåttan i egenskaper och i anseende
fruktar alltid att förlora något af sitt ringa . . . Men Carls Sångare
skänker leende sitt vigoffer. Han spiller utan saknad några droppar
af sitt anseende på smakens och sanningens altare».
Framtiden skulle visa att denna vädjan icke kom på skam.
Efter detta företal börjar den egentliga kritiken, »mindre en
omständelig recension än några fria anmärkningar». I en inledning gör
förf. några mera allmänna reflexioner, som sedermera ytterligare
utvecklas och belysas med exempel, när han i det följande genomgår
poemet sång för sång. För att vinna en öfverskådligare
framställning vilja vi emellertid så mycket som möjligt på ett ställe
sammanföra allt, hvad han yttrat i hvarje fråga.
Den första anmärkningen gäller ämnesvalet. Leopold är icke
fullt nöjd härmed. Väl lägger han sin kritik i munnen på »en
annan» och vederlägger den sedan själf. Han säger: »En annan skulle,
kan hända icke orimmeligen kunna anmärka att denna prägtiga
Skådebana är blott prägtig för ett enda ögonkast, är blott ett enda
uppträde för inbillningen, och att en händelse som icke består i
annat än ett fortsatt tåg, utan annan naturlig inveckling, än att
töväder infaller, och titan annan upplösning än att det åter fryser
igen, kunde synas med all dess pragt ett ofruktbart ämne för ett
Samlaren XXI. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
