Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om de under Gustaf III herskande estetiska åsikterna. - II. Leopolds ”Critiska anmärkningar vid hjeltedikten: Tåget öfver Bält”. Af Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Axel Gauffin,
poême i tolf sånger». Denna kritik öfverskyles ju visserligen som
redan nämdt af honom själf. Han fortsätter: »Men alla dessa inkast
kunna nästan äfven så lätt besvaras. Hvad gör Ulysses i Odysséen
annat än tågar? Hvad är Aeneas annat än en tågande Hjelte?»
Men hur det är, kan man icke frigöra sig från ett visst intryck af
reserveradt ogillande, och man får bekräftelse på denna känslas
berättigande, när man läser slutorden på afhandlingen: »Näst det att
hafva fört en här på isen öfver Bält, vet jag, ibland oss, intet
våg-sammare företagande, än att göra en hjältedikt deröfver; men hvad
förmår icke Snillet att uträtta och att besjunga».
Dock, Leopold är en mycket resonlig kritiker, och han erkänner
villigt, att »man disputerar förgäfves öfver ämnets godhet, när
Poemet behagar . . . Frågan är då icke, duger ämnet för detta
poemet? utan duger sjelfva poemet? Och duga, är det att behaga, att
interessera? att stundom upplyfta sinnet? Jag vet icke annat».
Denna estetiska trosbekännelse stämmer ju ganska noga öfverens
med t. ex. de åsikter Marmontel uttalar, när han i 4:de delen af sin
Elémens de litterature sid. 216 yttrar: »Le poète aura donc soin de
choisir des sujets qui, par leur agrément ou leur utilité, soient
dig-nes d’exercer son génie». Men omedelbart efter det Leopold aflagt
densamma, höjer han sig i det följande vid tillämpningen af denna
allmänna grundregel öfver Batteux’ och hans efterföljares ståndpunkt
och visar sig betydligt friare än dessa i sin uppfattning af detaljerna.
Han söker visa, att den stora enkelheten i en episk berättelse lika
väl har sitt berättigande som en episod- och karaktärsrik målning.
Det är icke första gången Leopold visar motvilja, den må nu vara
allvarligt menad eller ej, mot dem, som »sammansatt stora
afhandlingar angående själfva reglorna i konsten». »Jag skulle», säger han,
»härvid kanhända icke till alla delar understödjas af Aristoteles och
Batteux. Jag vet deras reglor, och jag vet att bokstafven dödar».
Och så följer en uppräkning af alla de skönhetsmedel, Gyllenborg
försakat i sin hjältedikt: här finnas inga underhållande episoder, inga
lysande och starkt skuggade karaktärer, inga stora träffningar, ingen
oenighet mellan anförarna, intet envig, ingen kärlekshandel o. s. v.
»Ait är här stort, alt är enkelt». Kanske visar sig Leopold på få
ställen i sitt arbete så fri i sin uppfattning som just här, när han
med ett enda raskt grepp kastar öfver bord alla dessa Batteux’
mödosamt komponerade recept.
Kommer så den viktiga frågan om »det underbara», »le
mer-veilleux». De intressantaste sidorna af Leopolds kritik äro utan
tvifvel de, på hvilka han afhandlar detta begrepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
