Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om de under Gustaf III herskande estetiska åsikterna. - II. Leopolds ”Critiska anmärkningar vid hjeltedikten: Tåget öfver Bält”. Af Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds »Critiska anmärkningar». 87
han upptäcker hos Virgilius, såsom bristen på enkelhet i stilen, står
han likväl romarskalden närmare, och han visar sig som ett äkta
barn af det adertonde seklet, när han kallar Aeneidens förf. för
»den mäst förtjusande af alla forntidens skalder».
Voltaire var och förblef emellertid Leopolds älsklingsskald. Ingen
hade såsom han inspirerat den unge svensken. Lyckligtvis äga vi
i behåll bref, skrifna några år innan Gyllenborgskritiken, hvilka
tillåta oss att närmare följa utvecklingen af denna beundran. Men
om Leopold redan då ingalunda var blind för Voltaires brister, har
han nu ett ännu öppnare öga för desamma. Hans skarpblick
upptäcker alla Henriadens fel: det svaga i anläggningen, det osmakliga
i inledningen, det oorganiska i allegorierna, stilens mångenstädes
tomma prakt och de många döda punkterna i berättelsen. Men han
glömmer allt detta, när han läser denne »i den raisonerande poesien
Gudomelige Voltaire». Hos honom finner han, hvad han aldrig
funnit hos dessa i ett obestämdt fjärrdunkel tronande klassiker; han
finner tidens stora frågor belysta af upplysningsmannens flammande
snille, han möter en omutlig förkämpe för människokärlekens och
fördragsamhetens djupa evangelium, Detta är det jämte den trots
allt fängslande framställningen som gör, att Leopold förstår Voltaire
såsom ingen annan.
Kanske låter oss också detta ana, hvad han innerst saknade
hos Gyllenborg. Månne han icke i honom såg en gengångare från
en förfluten tid, när dessa stora spörsmål ännu icke satt skaldernas
blod i svallning? x
Leopolds »Critiska Anmärkningar» väckte ett ofantligt uppseende
och häftiga gensagor från både konservativt och oppositionelt håll.
Thorild, som ännu vid denna tid stod i vänskapligt förhållande till
Leopold skrifver i ett bref till honom: »Jag, och femtio med mig,
skämmes att Leopold — ett så stort namn! — kunnat prisa
Bältia-den». Lika missbelåten med Leopolds kritik som Thorild men af
rakt motsatta skäl var Gustaf Regnér. I tredje kvartalet af sin
»Svenska Parnassen» för 1785 drog han i härnad mot den
vanvördige kritikern, men hans vapen voro illa slipade och han själf ej
mannen att hålla ut i envig med en dylik motståndare. Han hade
1 Se där i korthet hufvudpunkterna af Leopolds kritik. Den som önskar
närmare reda på gången af densamma, får jag hänvisa till Beskows referat i band
35 af Sv. akad. Handlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
