Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om de under Gustaf III herskande estetiska åsikterna. - III. De estetiska åskådningarna vid universiteten. Af Gustaf Gjörloff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De estetiska åskådningarna vid universiteten. 95
störste poet». I vanliga fall är Neichter skarp mot de tyske
skalderna. Här gäller det att säga med Sallustius: Praestat tacere quam
male loqui. Däremot är han en ifrig beundrare af Tasso och anser
dennes epopé vida bättre än både Virgilius’ och Voltaire^, dess
ka-raktersteckningar öfverträffa själfva Homeros’. Vid
karakterstecknin-gen lägger han för öfrigt stor vikt. De särskilda egenskaperna må
gärna hämtas från olika håll, enär icke en enskild person karl hafva
dessa alla i den för en hjältedikt nödvändiga proportionen, men
sådan nu denna karakter en gång blifvit skall den »med all
noggrannhet souteneras». — Ossian har vunnit hela Neichters beundran.
Sångerna äro mästerstycken, liknelserna sköna och naturliga, och
Filos död i sjätte boken gudomlig. »Han är sorgelig, patetisk, öm
och präktig i descriptioner». Hans målningar äro icke så breda
som Homeros’, men eftertryckligare, och människorna, som skildras,
äro öppna och ärliga, ej så baksluga som grekerna, fromma och
ärbara mot kvinnor 1.
Det var öfver hufvud taget den engelska poesien som Neichter
värderade högst. En rättrogen akademist kunde aldrig hänföras af
Ossians »dunkla sagovärld», och Thorild beskärmar sig ju öfver att
Kellgren, som dock ej var så borneradt akademisk, dristade sig att
föra den gudomliges namn på sina läppar. Hos Milton beundrar
Neichter en mängd höga tankar och väl utförda beskrifningar. Goda
änglar målas lyckligt, satan är elak men tapper och ståndaktig,
Adams och Evas ånger och böner patetiskt skildrade. Annars är
Milton mera sublim och förskräckande än öm och rörande, han
besitter »une sublimité gigantesque».
I sin afhandling De poesi tragica har Neichter dels framställt
sin uppfattning af dramats väsen och utveckling och teaterns nytta,
dels lemnat en kort öfversikt af åtskilliga dramatiska författare. Det
är icke blott hjältar och kungar som kunna göras till ämnen i en
tragedi, fastmera väcka våra jämlikars lidanden och smärtor ett vida
större deltagande. La tragédie bourgeoise har med andra ord lika
stort berättigande som den heroiska tragedien I den
litteraturhistoriska delen af afhandlingen är det i synnerhet författarens uttalanden
om Shakespeare, som hafva det största intresset. Neichter var den
förste i vårt land, som förmådde fatta det storslagna i dennes
diktning. »Okunnig både i de lärda språken och skaldekonstens
1 Neichter tyckes ej hysa någon större sympati för Homeros hjältar.
Odysseus kallas »en skurk som begått många nedrigheter» och folket jämföres med
de Krimske tartarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
