Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om de under Gustaf III herskande estetiska åsikterna. - III. De estetiska åskådningarna vid universiteten. Af Gustaf Gjörloff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De estetiska åskådningarna vid universiteten. 97
vältalighet under den Gustaviansk-franska vitterhetens blomstringstid.
Voltaire prisar Neichter för hans rena stil, hans goda versifikation,
men anser karaktererna matt skildrade och hans personifierade
begrepp ett observandum sed non imitandum. Betecknande för
Neieh-ters uppfattning är hans yttrande, att det var Voltaires intryck af
den engelska poesien, som beredde honom hedersplatsen på den
franska parnassen. Om de svenska skalderna är Neichter fåordig.
Han förstod och satte värde på Stjernhjelms förtjänster, men ansåg
Dahlstjernas och Dalins hjältedikter mera vara rimmad
historieskrifning än poesi. Spegels efterbildning af Miltons Paradise regained
anser han förråda mera lärdom hos auktorn, än insikter i svenska
språket och poesien. Gentemot de samtida författarna är han
försiktig och reserverad. Sed viventium, ut magna admiratio, difficilis
censura.
I sin afhandling De poesi tragica har Neichter ytterligare betonat
snillets rätt mot regelpedanterna. »När ett skaldestycke intager och
roar, när det hänrycker till gråt eller löje, är det lika så narraktigt
att rådfråga Aristoteles om jag får gråta eller le, som att förkasta
den maten, som smakar mig väl, endast därför, att den icke är
till-lagad efter kokboken». I den tragiska och episka poesien kunna
reglerna dock hafva sitt värde. Hjältar och hjältebragder, sådana
denna diktning fordrar dem, kunna ej målas direkt från naturen.
Det fordras därför en viss behärskning för att ej göra dessa
fantasibilder öfverdrifna och osannolika. Skillnaden mellan tragedi och
komedi säger författaren vara den. att den förra gör människorna
bättre än de vanligen träffas, den senare sämre. På ett annat ställe
visar han emellertid, att en tragisk hjälte kan vara likaväl moraliskt
dålig som moraliskt god, blott han är det i öfvermänsklig grad.
Medea, som mördar sina barn, Atreus, som hånar Zeus i samma
ögonblick han träffas af gudens åskvigge, äro båda stora tragiska
karakterer. Och i ofvannämnda föreläsningsanteckningar säges det,
att tragedien visserligen behandlar höga saker och komedien
dårskaper hos lägre folk, men hos kungar och andra högt uppsatta
personer blifva dessa dårskaper tragiska genom de ödesdigra följder
de medföra för samhället. — För de akademiska disputationernas
subtila spörsmål hyste Neichter hvarken intresse eller vördnad *. I
1 Enligt ett bref från Anders Norberg till Gjörwell (1778) har Neichter
skrifvit en satir öfver det akademiska formpedanteriet med titel: De auribus
lon-gis. Skriften erbjöds åt Gjörwell, men denne tyckes ej hafva funnit samma behag
i den som Upsaliensarne, ty den infördes aldrig.
Samlaren XXI 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
