Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till den blandade värsens historia i .Sverige. (Lucidor, Runius, Dalin.) Af A. Åkerblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till den blandade värsens historia i Sverige. 41
I den bekanta visan, V, 435 f., hvars rytmiska byggnad
exemplifieras af str. 1:
Skatan sitter på kyrko-torn
och gåsen läggs i en gryta:
och den som har sitt hjerte-korn,
behöfwer dermed ej skryta.
förekomma ett par afvikelser. I strof 2 är första raden fullständigt
trokaisk; i str. 3 är den tredje raden utan upptakt, i str. 6
innehåller den en trestafvig värsfot (tredje foten är anapest i stället
för jamb).
I sexton dikter (III, 391 f., V, 489, 489 f., VI, 179—83, 183, 194,
300-02, 209-13, 242, 243, 377, 389-93, 409 f., 434—38, 438 f.,
459 f.) med tillsammans 121 strofer — af den typ, som
exemplifieras genom följande strof:
Jag ger en förträfflig grufwa,
bergsmän och smeder så swarta som sot,
med dyr metall, som alt kan kufwa,
dock til dygds och sannings bot!
— förekomma flera olika former för raden 2; dels kan den stundom
ha upptakt, dels kunna de svaga taktdelarna utom den sista vara
enstafviga, dock nästan aldrig mer än en i samma strof.
Liknande är förhållandet med visan ’Öfwer en händelse i
Juleta kyrka’ (IV, 85—87). I den sjuradiga strofen äga raderna 5
och 6 att uppvisa flera varianter i rytmiskt hänseende.
Naturligtvis är det ingen tillfällighet, att i dessa dikter
valfriheten inskränkes till vissa af strofens rader, liksom i andra till
vissa värsfötter. Den gemensamma orsaken till båda företeelserna
kan ej vara att söka annorstädes än i de melodier, som tjäna till
underlag för dikterna.
I de små dikterna ’Kärleks förklaring’ (III, 156), ’Den
beständige älskaren’ (III, 156 f.), ’Den warsamma herdinnan’ (III, 159 f.),
’Afsked til hof-fröken Sperling’ (VI, 460 f.), tillsammans fem
elfva-radiga strofer, förekomma några — sex — afvikelser från den
gemensamma typen, än så att tvåstafvig svag x taktdel ersättes af
en-staf vig, än tvärtom. Så vidt man af dessa strofers byggnad och
deras inbördes olikheter kan döma, torde de svaga taktdelarna,
utom den som begynner raderna, kunnat efter behag fyllas med en
eller två stafvelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
