Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur under 1700-talet före Klopstock och dess förhållande till den svenska. Af E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 E. Wrangel,
Aho Tidningar synes hans namn någon gång. Där intogos också
satirer, fabler och epigram af Lightwer och Pfeffel. Från
Licht-wer hade Gjörwell i sin Sw. Mercurius 1760—63 "meddelat ett eller
annat stycke. Han kallades där »ett af Tysklands yppersta snillen».
Särskildt tyckes Gjörwell blifvit tilltalad af hans stora Wolffianska
poem »om den naturliga lagen». Bland Lichtwers senare
öfversättare märkes fru Lenngren med den ypperliga ’Rågeten och hennes
barn’; och bland Pfeffels Franzén och Tengström samt Jedeur.
Det återstår att dröja vid ännu ett par riktningar i Tysklands
litteratur, hvilka redan före 1700talets midt gjorde sig gällande, och
hvilka, äfven de, bilda öfvergång till den storhetstid, som inleddes
af Klopstock och Lessing: den natursvärmande (sentimentala) och den
Anakreontiska. Båda hade inledts af Hamburgerdiktare: Brockes å
den ena sidan, Hagedorn å den andra.
Hagedorn hade, såsom vi erinra oss, varit en utmärkt
representant för den lefnadslustiga visan och särskildt infört odet i
Anakreon-tisk och Horatiansk ända. Denna riktning följdes af några unga
män, som under studietiden sammanträffade i Halle (1738—43) —
samtidigt med de nyss omtalade unga vitterlekarne i Leipzig — och
hvilka, liksom de äldre hallenserna Pyra och Lange, anslogo en
preussisk-patriotisk ton jämte den Anakreontiska." I fria rytmer
ut-sjöngo de en glad och sorglös världsåskådning; i synnerhet i början
visade de afvoghet mot rim och sträng form. Anakreon, under hvars
namn så många sånger gingo till kärlekens och vinets lof, satte de
till mönster; en tysk öfversättning af dessa sånger, gjord af J. P.
Uz och J. N. Götz, utgafs 1746 af den senare. Så efterbildades ock
Horatius, någon gång äfven nyare kärleksdiktare såsom Petrarca.
De förnämste af dessa Halle-poeter voro Gleim och Uz; till dem
slöt sig snart den unge löjtnanten von Kleist och sedermera J. G.
Jacobi samt Ramler, i viss mån också Anna Louise Karsch. De
tre sistnämnda —- som för öfrigt egentligen voro verksamma först
efter århundradets midt — hafva för den svenska litteraturen mindre
betydelse.
Christian Ewald von Kleist har af alla dessa blifvit mest
bekant i Sverige. Vid 1700talets midt var han redan ansedd som en
af Tysklands förnämste diktare och han bibehöll länge detta
anseende. Jämte de patriotiska dikterna blefvo hans naturbeskrifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
