Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur under 1700-talet före Klopstock och dess förhållande till den svenska. Af E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tysklands litteratur under 170ütalet före Klopstock etc. 61
och lefnadsfüosofiska stycken högt beundrade. I det beskrifvande
poemet ’Der Frühling’, affattadt på ett slags hexameter med upptakt,
samt i de betraktande ’Das Landleben’ och ’Sehnsucht nach Ruhe’
märker man väl inflytande från engelsmännen (Pope, Thomson) och
Brockes; men på det hela är Kleist mera lyriskt personlig än de.
Blir han i dylika dikter stundom sentimental, så visar han sig
däremot i andra lefnadslustig. Det var emellertid mest de förra, som
gjorde honom bekant hos oss. Af ett äreminne öfver den tappre
major von Kleist, som dog för sitt fosterland (1759), meddelade Siv.
Mercurius 1761 ett sammandrag, där det bland annat hette: »Han
hade skrifvit af sin egen känsla och förfarenhet, hvarföre man ock
i dess skrifter icke finner något lågt eller sminkadt». Ett par år
senare meddelade utgifvaren af nämnda tidning på svensk prosa
Kleists ’Lofsång till Gud’ (originalet är på orimmad vers, liksom de
flesta följande) samt två hans »landtkväden» (det nyss omtalade
’Das Landleben’ samt ’An Herrn Rittmeister Adler’), vidare två
idyller, ’Irin’ och ’Cephis’, samt de tre berättelserna ’Vänskapen’, ’Arist’
(efter ett motiv af Gellert) och ’Emire och Agathocles’. År 1765
intogos i 8w. Mercurius först Kleists ’Vårtankar’ (n:r 5 af hans
’Pro-saische Aufsätze’) och senare en imitation däraf, hvilken af
utgifvaren mycket berömmes. I Åbo Tidningar infördes några mer eller
mindre trogna efterbildningar från Kleist, som till upphofsman hade
G. Tidgren och J. Tengström. I Stockholms Posten saknas Kleists
namn icke heller. Våra smakdomare, t. ex. G. Regnér, satte honom
högt. I sina ’Fragmenter ur utlandets litteratur’ intog Regnér ett
och annat stycke af honom; likaså Edman i ’Sommarpromenaden’
1799. Slutligen finner man i F. S. Silfverstolpes ofvan omtalade
samling rätt många poem af denne förgångsman öfversatta.
I några af de nämnda svenska publikationerna möta oss äfven
den elegante Horatianen Uz och den lefnadslustige Gleim. Den
senares popularitet öfvergick äfven hos oss vida den förres. I Sw.
Mercurius för 1763 heter det, att »Gleim kan anses för Tysklands
Anacreon. Hans visor äro fulla af natur och känsla». Länge lefde
»Våter» Gleim, i det stundom rätt vittra Halberstadt, välvilligt
beskyddande de unga litteratörerna, förhånad af några, men
uppskattad af Herder, Göthe o. a. Från Gleim öfversatte också flere af
våra bättre skalder i slutet af 17OOtalet, såsom Tengström (två
fabler), Franzén (’Biet’) och fru Lenngren. Den senare har i ’Min vilja’
i något utvidgad och omskrifven form — fyra strofer i stället för
Gleims tre — återgifvit det lilla stycket ’Der Wille’;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
