Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om det fornsvenska legendariet. Af Natanael Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ord om det fornsvenska legendariet. 83
Att det senare exemplet synnerligen väl förklaras af
antagandet, att den uppsvenske afskrifvaren i Bil. haft framför sig ett från
Götaland stammande original, är ju klart nog. Men att det förra
skulle tyda på en uppsvensk skrifvare äfven af Bu., kan jag icke
erkänna.
Först är naturligtvis att märka, att samstämmigheten mellan
Bu. och Pass. bestämdt talar emot Schücks textkritik och för
antagandet af mæn som det ursprungliga. Vidare är att märka,
att antagandet af göta såsom hemmahörande i originalet icke skulle
tala för utan tvärtom svårligen låter sig förena med den
välgrundade teorien om originalets götiska ursprung. I egenskap af
västgöte kan jag mycket väl säga »som på västgötska heter så och
så», »som man (här i orten) kallar så och så»; men »vestgötarna»
(resp. göta) är »tredje person pluralis» och utesluter den talande.
Säger någon: »som västgötarna kalla så och så», är jag fullt
berättigad antaga, att han icke är västgöte (jfr vi västgötar). Orden
som göta haila passar därför bra i den uppsvenske
Bildstenianus-skrifvarens men icke i hans östgötske föregångares mun.
Det gäller då, om Schück har rätt i sin mening, att en ändring
af det allmännare män (»man») till det speciellare göta skulle vara
alldeles omotiverad. Den frågan måste besvaras nekande. Motivet
finnes och antydes af texten^på det citerade stället i legendariet.
Denna innehåller nämligen ett rätt utförligt försvar för
användandet af det hedniska ordet jul om den kristna festen. Medeltidens
präster voro icke omedvetna om språkets makt öfver tanken, och
det ligger nära till hands, att bland dem en riktning skulle kunna
komma upp, som ville undvika detta hedniska uttryckssätt.
Söderwall har också under jula-dag tagit vara på ett ställe, där den
förmodade uppfattningen kommer till synes. Det härrör från Birgittas
uppenbarelser III: 307, och orden, som läggas i Frälsarens mun,
lyda: min fötzlo dagh som faahunnoghe almoghin haila Jula dagh
(det latinska originalet har blott die nativitatis meæ). Och härmed
torde motivet för den i Bil. gjorda textändringen vara funnet.
Måhända hade denna handskrifts skrifvare eller någon hans föregångare
klart för sig, att han hade ett original från Götaland. Men äfven
eljes ligger det icke allt för fjärran att göra till dialektegenhet ett
språkbruk, som man teoretiskt ogillar1.
1 Att Bil. sedan använder jul, är ej underligt. Sådant händer ofta
språk-ifrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
