Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om Kellgrens studier. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till kännedomen om Kellgrens studier. 13
Kellgren en antologi med detta namn, men jag har ej lyckats finna
den i mig tillgängliga bibliotek. Lagus anser detta stycke »erinra
om studium af Jean-Baptiste Rousseau» *, men nämner ej hvarest hos
denne produktive skald han trott sig återfinna diktens grundtanke.
De satiriska fabler och epigram Kellgren lämnade till
Auroraförbundet för att införas i Åbo Tidningar hänvisa alla på franska
förebilder, fastän man oftast ej kan bestämdt peka på någon viss
bland Lafontaines många efterföljare såsom mönstret. Förutom J.
B, Rousseau förtjänar här att nämnas Dorat, af hvars diktning
Kellgren emottog impulser redan nu och äfven så långt fram i tiden
som vid författandet af Den nya Skapelsen. För Åbo Tidningar
öfversattes flera Dorats fabler af Tidgren. Kellgren fick hans arbeten
till skänks af Clewberg och karakteriserar i tacksägelsebrefvet (23/2
1776) Dorat såsom »oändligen kvick, men mager; ett skelett, klädd
i Floras vackraste dräkt».
Bland Kellgrens rena öfversättningar från denna period märkas
ett par från Voltaire. De vittna om en djup och oskrymtad
beundran för mästaren, en beundran, som nog ej beledsagades af de
reservationer Lagus spårar i en not till Diatribe öfver första’
orsaken (Åbo Tidn. 1774, n:r 18). Denna sedesamma not kan nog
med större sannolikhet tillskrifvas de allvarliga redigerande
professorerna än den lifvet igenom i sin Voltairedyrkan ståndaktige
Kellgren2. — Bland hans »pièces fugitives» märkes i främsta rummet
den mästerliga öfversättningen af Saint-Lamberts ’Volez papillon
libertin’ (’Flyg, yra fjäril, glad och tyst’). Kellgren har där bättre
än någonsin förut lyckats fånga den franska tillfällighetslyrikens esprit
och rokokobehag. Originalet återfinnes i ’Les Saisons’. Ait döma
1 Lagus, a. a., s. 67.
2 Noten lyder: »Detta omdöme om Epikur (näml. att han lefde och dog
som en vis) är för auktorns räkning, hvars tänkesätt i dessa delar är bekant».
Lagus (a. a., s. 61—62) säger härom: »Så sedesam var ännu den unge Åbo
magistern»; att noten 9 år senare uteslöts vid styckets omtryckning i
Stockholms-Posten (1783, n:r 234), anser han karakteristiskt för Kellgrens då ernådda
större fördomsfrihet. Än mera kategoriskt uttrycker sig Hellen Lindgren (Sveriges
vittra storhetstid, 2: 46), som anser notens uteslutning »betecknande för hans
egen frontförändring». Ingenting garanterar emellertid, att vi här hafva en
sedesam hjärteutgjutelse af Kellgren; långt sannolikare är detta lilla sidohugg mot
Voltaire en redaktionsnot, som Kellgren i St.-P. sedan saknade både lust och
anledning att aftrycka. Huru sedesam den unge Abomagistern var, må lämnas
därhän ; ibland röjer han sig — trots all ode-stoicism — såsom varande något af en
»Epicuri de grege porcus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
