Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om Kellgrens studier. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Verüêr Söderberg,
af Tidgrens upprepade öfversättningar från Saint-Lambert tyckes
denne hafva varit väl känd och uppskattad i Aurorakretsen.
Intressantast af Kellgrens äldre öfversättningar är tvifvelsutan
Alpin, ett ersislä skaldestycke (Åbo Tidn. 1775, n:r 13), detta
emellertid mindre på grund af dess eget poetiska värde än därföre, att
Ossian därmed på allvar gör sitt inträde äfven i den svenska
litteraturen. Äran synes i själfva verket mindre tillkomma Kellgren
ensam än hela Aurorakretsen. De anmärkningar, som i Åbo Tidningar
åtföljde Alpin, bebådade nämligen öfversättning af »någre hans
qwäden, som finnas införde öfwersatte på fransyska, ehuru, tör hända
förswagade, uti Variétés Litéraires, T. 1, p. 267». Löftet i denna
redaktionsnot uppfylldes först genom Kellgrens Alpin och sedan
genom Clewbergs ’Oscur’ (1776, n:r 26) och Tidgrens ’Oithona’ (1778",
n:r 10-11); 1791 följdes de af Tengströms ’Gomala och Lathmon’,
samtliga förekommande i Variétés littéraires. Sin ungdoms
beundran för Ossiandikterna torde Kellgren aldrig hafva blifvit helt
otrogen, och de ofta upprepade påståendena om hans förakt för Ossian,
skadeglädje vid underrättelsen om Macphersons »afslöjande» o. s. v.
äro till största delen rena nyromantiska konstruktioner, förorsakade
genom missförstånd af några Kellgrens uttalanden1. Ett visst
inflytande från Ossian i fråga om formen, poetisk prosa, visar Kellgrens
retoriska praktstycke från 1776, Vid Friherrinnan A. S. Flemings
graf; dess egentliga förebilder äro dock att söka i Frankrike. I
Kellgrens efterlämnade bibliotek fanns mästaren för dylik
minnes-talsretorik, Thomas, Representerad, och han egde dessutom Bossuets
och Fléghiers samlingar af ’Oraisons funèbres’. Slutorden i dessa
griftetankar (»Då vi utropa: ’Hon var värd att lefva!’ — svara
Helgonen: ’Hon var värd att dö’») visa, att Kellgren redan hunnit skaffa
sig ej ringa färdighet i sammanställningen af sådana antiteser, som
utmärkte den s. k. »höga och starka stylen».
Med Kellgrens öfverflyttning till Sverge börjar ett nytt skede i
hans studier likaväl som i hans lif och dikter. Man har kanske
öfverdrifvit plötsligheten i den förändring, som hufvudstadslifvet
förorsakade i Kellgrens lefnadssätt och arten af hans dikter. Brefven
till Clewberg gifva af sin författare en helt annan bild än den
sede-samme, vid boken fjättrade unge studenten, som äldre Htteratur-
1 Se härom Böttiger i Sv. Ak. Handl ifrån år 1796, 46: 211—12,
Ljunggren, Svenska Vitterhetens häfder, 1: 259—61, 429, och den utförliga
utredningen hos Th. Hasselqvist, »Ossian» i den svenska dikten och litteraturen,
s. 65—74.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
