Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om Kellgrens studier. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Verner Söderberg,
och publicist bidrog naturligtvis äfven att gifva en något ändrad
riktning åt hans studier.
Grundriktningen af sin smak och sina intressen hade Kellgren
dock redan fått stadgad i Åbo. Han var Voltaires svurne
beundrare, och det var med en öfversättning från Voltaire som han med
aflagd anonymitet ämnade framträda för allmänheten. Till Clewberg
sänder han 23/s 1776 denna öfversättning af den »oförlikneliga
Precis de 1’Ecclésiaste»; kort därpå, 17/&, heter det, att han tills vidare
afböjt dess offentliggörande i Åbo Tidningar, och han ber vännen
upptänka något »värdigare sätt». Den »dessein», som den alltid
tjänstvillige Clewberg föreslog och Kellgren i bref af 4/e gillade, tyckes
emellertid ej hafva kommit till utförande, ty det dröjde 5 år, innan
Predikaren utkom af trycket. Det var i Utile Dulcins
’Witterhets-nöjen’ 1781, och stycket bar då titeln Menskliga lifvet Såsom ofta
hos Kellgren, är öfversättningen temligen fri; han anmärker själf —
i bref till Clewberg 22/s 1776 — om 8:de strofen, att han »tagit sig
frihet att alldeles omändra mening och innehåll». Ett par
insändare i Stockholms-Posten (1781, n:r 212 och 227) anmärkte på
denna bristande trohet och klagade öfver, att ej Voltaires utan den
okände Mr. Eratou’s författarenamn blifvit utsatt. Kellgren svarade
(i n:r 229) med ett försvar för fria öfversättningar samt den
upplysningen, att originalet var signeradt Eratou. »Intet annat arbete
bör tillegnas en auctor än det han själf erkänner».
Det dröjde en tid, innan Kellgren fick tillträda den
aristrokra-tiska kondition han eftersträfvat och genom Clewbergs bemedling
sökt erhålla. Först på hösten 1777 tyckes han hafva tillträdt platsen
som huslärare hos generalen grefve Meijerfelt. Sommaren 1780
aflöstes han af en viss Hr. Berger1, och sedan var han »alldeles ledig
karl» samt förde till sin död en litteratörs oberoende lif, endast
bunden af de förpliktelser några kungliga pensioner och först
medarbetare-, sedan meddelegareskapet i Stockholms-Posten ålade honom.
Väntetiden från nyåret till hösten 1777 tillbragte Kellgren hos
sina presterliga släktingar i Västergötland, dem han betecknar som
»superlativus af hushållare» och folk utan spår af intressegemenskap
med honom. Om hans studier och vittra sysslor under denna tid
är föga att förmäla. Han klagade bittert för Clewberg öfver »detta
osmakliga lifvets uniformité» och kände sig nästan afskuren från all
kommunikation med sin »förriga verld». Med undantag af några
Bref till Clewberg Vi 1780.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
