Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om Kellgrens studier. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till kännedomen om Kellgrens studier. 17
besök i det »sköna Bibliotheque i synerhet i Svenska Historien»
(jämte »några Ängelska Böcker»), som tillhörde den i närheten
boende häradshöfdingen grefve Johan Gabriel Creutz, saknade Kellgren
alla intellektuella förströelser — om ej till sådana kunde räknas
afhörande af förhandlingarna på prästmötet i Skara. Hans »fördömda
kyrkogång» skaffade honom endast halssjuka, och när han
genomläst »halfva Bibeln», var han färdig med det klassiska omdömet:
»jag hade aldrig trott, att den skulle vara så absurd». De lockande
intryck han fått af det glada Stockholmslifvet läto sig ej utplånas;
»de förbannade Operaflickorna dansa ständigt i tankarne på mig»,
heter det i ett bref. Vittra sysselsättningar voro hans enda tröst i
bedröfvelsen. Så t. ex. »gick han och funderade» på sin opera Adonis
och Proserpina och hade i juli »slarfvat tillsammans en Act».
Brefven till Clewberg åtföljdes gång på gång af sniåvärser (»något lappri»
28/4, »några värsstumpar» A/i).
Med Gjörwell hade han under uppehållet i Stockholm trädt i
förbindelse, och denne, som redan förut uppmärksammat hans
dikter, publicerade på sommaren 1777 i Samlaren med upplysning om
författarens namn såväl de Flemingska griftetankarne som Varen,
imitation af Horatius, en troligen från Åbotiden härrörande parafras
af det vackra vårkvädet ’Solvitur acris hiems’.
Ett poem, som måhända härrör från Kellgrens vistelse i
Västergötland, är hans Ode till Christus. Detta ode är — såsom
uttryckligen angafs såväl då det i mars 1779 publicerades i
Stockholms-Posten (n:r 69) som i Kellgrens protest (i n:r 73) mot detta
offentliggörande samt vid dess omtryckning 1782 i Samling af Svenska
Vitterhets stycken, 1 — endast en öfversättning. En jämförelse med
det franska originalet, hvilket återfinnes i antologien Êlite de
poesies fugitives, visar, att denna öfversättning är synnerligen trogen
och i flera värser nästan ordagrann. Man kan därför knappast ge
Atterbom rätt, då han förklarar sig1 anse det »såsom i Kellgrens
bildningshistoria intagande ett märkvärdigt rum». På sin höjd skulle
man kunna våga den hypotesen, att det tillkommit under ett visst
inflytande af stämningen i den västgötska prästgården, ett antagande,
hvilket får ett, om än svagt stöd af den psalmton, som hvilar öfver
några värser (t. ex. v. 5 och 6) af öfversättningen. Själf säger
Kellgren i sin förklaring sig ej vilja förneka, att han »någon gång
författat denna öfversättning för att öfva sig i sin andakt». Lika sanno-
1 Atterbom, Sv. Siare och Skalder, 6: 1: 94—99.
Samlaren XXIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
