Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om Kellgrens studier. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Verner Söderberg,
likt förefaller det emellertid, att han valt detta sätt att gifva sina
prästerliga släktingar ett för dem tilltalande prof på sin poetiska
förmåga; eljes ville han enligt Jonas Kellgrens utsago ej visa dem sina
svenska poemer »såsom allt för mycket flyktige». Romantikern
Atterbom finner odet »blotta vissa i hans själ djupt förvarade, men under
denna tidrymd (Stockholms-Postens första tid) eljes hemliga strängar
—–––-tvifvelsutan ett arf ifrån hans fromma fädernehem»1. Något
personligt innehåll har emellertid Kellgren knappast ingjutit i sin
tolkning af det franska odet, ehuru det ju är anmärkningsvärdt, att
han öfvade sin öfversättaretalang på ett så utprägladt religiöst stycke.
— Originalet förekommer utan författarnamn i den nämnda
antologien, T. 3, sid. 91—95, och bär där titeln ’Le Christ, Ode
présen-tée à la Reine’ samt har såsom motto orden »Fit Deus Hostia».
Den Kellgrenska öfversättningens noggranna trohet framgår af
följande sammanställning (v. 5):
Jesus parle, les vents se taisent
Les mörts renaissent des tombeaux
Les vagues en courroux s’appaisent
Et Pierre marche sur les eaux.
L’aveugle né voit sur ces traces
Le boiteux aller rendre graces
Au puissant Dieu, qui les guérit;
Et le sourd est surpris d’entendre
Le muet en tous lieux repandre
Les miracles de Jésus-Christ.
Han talar, stormens röst försvinner,
Den döde upp ur grafven står,
Det vreda haf man blidkadt finner
Och Petrus på dess yta går.
Den blinde ser en krympling hasta
Att sig för templets altar kasta
Till pris af evig hälsas Gud;
Den döfve med ett häpet öra
Hör dumben sina läppar röra
Till Jesu lof med fröjdeljud.
Efter Kellgrens bosättning som välbeställd informator i
Stockholm hördes snart helt andra toner från hans lyra. I Samlaren
publicerades nämligen i aug. 1777 Ode till Bacchus och Kärleken
samt i mars 1778 Sinnenas förening. De följdes snart af Mina löjen,
införda i Göteborgs Hvad Nytt 10/i 1778, och med dessa tre dikter
blef Kellgrens skaldenamn för första gången kändt i vidare kretsar.
Den första efterbildar i formen de »kantater» Jean-Baptiste Rousseau
plägade skrifva; om dennes ’Circe’ har Kellgren uttalat starka
loford. Sinnenas förening, som åt »den sinnliga kärlekens sångare»
skaffade åtskillig förargelse och mycken popularitet, men sedermera
af honom själf utmönstrades ur hans samlade skrifter, röjer en
tydlig påverkan af Parny och den riktning inom det dåtida Frankrikes
Atterbom, anf. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
