Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Johan Hiertas medarbetarskap i tidningen Argus. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Johan Hiertas medarbetarskap i tidningen Argus. 81
machiner, och af hans betydelsefulla förslag att »de alltför nära besläktade
Tidningarne», förmodligen Granskaren, Fäderneslandet, Stockholms Tidning
och Argus den fjerde, kunde »sammanslå sig» och begära publikt
understöd till inrättande af en Vattnings-Machin af fyra åsnors kraft för att
därmed uppfriska allt snärj gräs och alla gamla fördomar i landet och
sålunda kraftigt motarbeta den hatade Odlings-Machinens verkningar . . .
Öfverhufvud taget är det en ofta återkommande form i Lars
Hiertas kvickheter att uppnå en komisk effekt genom en stark
öfverdrift. Detta framträder t. ex. i notisen om Almquists
koloniseringsförsök, i hvilken han för att illustrera enkelheten af medlemmarnas
forngötiska lefnadssätt säger, att de alla äta gröt med träskedar, och
att i hela kolonien endast finnes en silfversked, till bruk för resande,
som besöka orten. Ett annat af hans sätt är att argumentera in
absurdum, hvilket vi här finna användt i historien om de lärde i
Uppsala och om en tidning i Stockholm. Den lärde anmälaren i
Upsala Litteraturtidning har bland andra förklaringsgrunder, hvarför
man producerar färre böcker i Sverige än i utlandet, hänvisat till
de omilda naturförhållandena. Hierta hakar ögonblickligen upp sig
på detta uttryck och lyckas genom att tillämpa samma princip
förklara, hvarför man skrifver fler böcker i Stockholm och Lund än i
Uppsala. Metoden är densamma i den andra historien: utgående
från det faktiska förhållandet, att tidningen endast har 19
prenumeranter, kommer han till det resultatet, att det vore mera praktiskt
att sammankalla prenumeranterna och föreläsa tidningens manuskript
för dem, än att trycka tidningen. På detta sätt skulle man äfven
kunna få råd till att bjuda dem på en välbehöflig förfriskning under
åhörandet.
Den form af komik, som Hierta använder i dessa stycken, ett
ironiskt resonerande in absurdum, är samma metod, som Swift
drifvit till fullkomlighet, och hvilken han med sådant mästerskap användt
t. ex. i pamfletten om förbättrandet af de fattiges ställning i Irland
genom uppgödande och försäljande af deras barn (A modest
pro-posal for preventing the children of poor people in Ireland from
being a bur den to ther parents, ete). I Sverige hade Hans Järta med
liknande mästerskap handhaft densamma i sin artikel Några
tankar om sättet att upprätta och befästa den urgamla franska
monarkien, och denna var vid den tid, då Lars Hierta skref, mycket
populär. Under det att Hans Järta och Swift emellertid i dylika
artiklar resonera med skenbart vetenskapligt allvar, så att läsaren
länge sväfvar i tvifvelsmål, om det hela.är allvar eller ett skämt, så
Samlaren XXIII. g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
