Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Johan Hiertas medarbetarskap i tidningen Argus. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Johan Mortensen, Lars Johan Hiertas medarbetareskap ete.
kännetecknas däremot Lars Hiertas användande af samma medel at
en viss lekfullhet: man är icke ett ögonblick i ovisshet om, att det
hela är ett skämt,
Såsom af ofvanstående torde framgå har Lars Johan Hiertas
tjänstgöring i Argus under åren 1824, 1825 och 1826 icke
efterlämnat några synnerligen djupa spår. Af den största betydelsen
har den väl varit för honom själf: han var där snarare den
uppmärksamme observatören än den aktive medarbetaren; han trädde
därigenom för första gången den politiska pressen nära, studerade
maskineriet — och att han icke gjorde det förgäfves, därom vittna
de kloka råd, som han gaf Johansson, men som denne till sin egen
och sin tidnings ofärd försmådde att följa. 1828 stod Hierta så
själf redo att omhändertaga en tidning, den då af honom och
Crusenstolpe skötta Riksdags-Tidningen, och med samlad erfarenhet
grundlade han därpå 1830 Aftonbladet.
De skämtartiklar af Hierta, som här ofvan meddelats, äro ju i
och för sig numera af ringa värde och taga sig föga ut, lösryckta
från den omgifvande ökenvegetationen i Argus. Det är ännu icke
den skarpsinnige och klart tänkande politikern eller den skicklige
taktikern, som man här har för sig. Det är tjufpojken Hierta, sådan
som han uppenbarade sig i de ’Rosenschützska memoirerna’, hvilka
han samtidigt meddelade till Conservationsbladet. Men kanske är
ändå det intryck, som man erfar, då man läser dem i Argus det
riktigaste. De äro i sin art något nytt i den dåtida svenska
tidningspressen ; de äro de första försöken att i detta århundrades
tidningspress skrifva så, att publiken måste läsa. De äro de första
förelö-parne till Aftonbladsartiklarne. Det var just genom att i denna lätta,
själfsvåldigt ton tala om allt mellan himmel och jord, söm det
lyckades Hierta att göra hvad Argus ej kunnat: tvinga hela den svenska
allmänheten att läsa sin tidning, och därigenom var det som Hierta
efter en åttaårig kampanj framtvingade ett helt omslag i den svenska
inrikespolitiken.
Såsom ’Svenska Minerva’, Aftonbladets skarpaste motståndare,
någongång sade: då Aftonbladet först utkom, tyckte mången, att
Lille Lasse var rolig, och han gjorde sin fortune på detta tycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
