Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Krembres i Giötaland och Konung Augis i Uppsala Saga. Meddel. af Leonard Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Augis i Uppsala Saga.
87
bär titeln Wogn och Yxnas saga. Öfversatt från Göthishm, tryckt
i Gariskrona, i directeur Bagges boktryckeri, 1815. Utgifvaren, som
under förordet tecknar sig E. H. P., var en kapten Erik Henrik
Pihl, måg till boktryckaren Bagge. Han hade vid sagans utgifvande
följt tvenne handskrifter, af hvilka den ena bar påskrift att vara en
år 1683 af P. Kalm, Ostrogothus, verkställd öfversättning, ehuru
denne sistnämnde säkerligen kan antagas vara författare till denna
topografiska saga med anknytningar till lokalnamn från
Yxnarum-trakten i Blekinge1. Ortnamnen hafva ju, som bekant, i alla tider
visat sig särdeles ägnade att sätta folkfantasien i rörelse. I
Krem-bres saga, som dock är den förutnämnda sagan betydligt öfverlägsen,
ingå också dylika på ortnamn byggda kombinationer. Så bygger
Ale Alaborg (Aalborg), Witalala sammanställes med Hvetlanda
och själfve konung Krembre torde närmast ha vårt hederliga
samhälle Cimbrishamn att tacka för sin tillvaro, om vi tolkat riktigt
det ofvan citerade uttrycket i sagans 4:de kapitel.
Äro nu dessa sagor att betrakta såsom falsarier? Nog utge de
sig för att vara öfversättningar af sagor, hvilka såsom ursprungliga
original näppeligen existerat vare sig på »göthiska» eller isländska.
Men svårligen kunna de ändock såsom förfalskningar benämnas.
Allt beror emellertid på författarens egentliga afsikt. Hj almer och
Hamers saga, hvilken tvifvelsutan utgick från samma dominerande
tidsintresse som de nu nämnda, kan man väl, efter den vackra
utredning dr. V. Gödel2 lämnat om dess tillkomst, ha skäl att kalla ett
falsarium. Men knappast torde det vara billigt att från samma
synpunkt bedöma de nu föreliggande sagorna, äfven om författarne haft
såsom biafsikt att möjligen kunna dupera en eller annan läsare.
Hufvudändamålet var väl att i den gamla sagans form söka ingjuta
och behandla ett quasi-fosterländskt innehåll. Inom författarevärlden
ger man nu för tiden sådana eller liknande mera skämtsamma
bedrägerier namnet mystifikation och afbryter på samma gång
därmed den moraliska udd, som riktas mot falsarier i verklig mening.
Gränsen kan ju stundom vara svår att bestämma. En sådan
mystifikation är uppenbarligen denna Krembres saga, och då författaren
själf i företalet uttalar sitt tvifvel om sagans autenticitet, har han
såsom författare gjort allt, som på honom ankommer, att fria sig
1 Sagan har blifvit föremål för poetisk behandling af C. Rosander, som år
1838 utgaf Yxna, göthisk saga.
2 Sv. fornminnes får en. tidskr., 9 (1895).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
