Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Krembres i Giötaland och Konung Augis i Uppsala Saga. Meddel. af Leonard Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 K.Krembres i Giötaland och
isländska texten, där det mycket riktigt heter: »Allir skyllde til
samans koma i Tüna})orpe á Skaneij oc skipaflotenn vid Eyuna
Sambre, hart nær [:>er sem sijdar kalladiz Krembre höfn». Ännu
tydligare framgår B-textens beroende af A-handskriften genom
följande. Vid den skildring af Östen Hjässaklyfvare och hans kämpar,
som förekommer i sagans kap. 20, hade A-kopisten ej kunnat läsa
ett där förekommande ord. Han afskref därför meningen sålunda:
»alla klädda i herkläder och harnisk såsom med II sm åse [forte
hwijtmåse] öfwerdragne». Isländska texten fick nu följande lydelse:
»oc voru allir herklæddir och brimadir oc sau ut sem væri fjeir
mosavaxnir». U-handskriften har emellertid bevarat den rätta
läsarten »såsom med is smal1 öfwerdragne». U-handskriften, ehuru
kanske något yngre, kan derföre i flere punkter sägas hafva företräde
framför A, hvilken ter sig såsom en mindre vårdad afskrift, men
som är synnerligen viktig för beviset af sagans svenska ursprung.
Däremot torde frågan, huruvida Nils Hufvudson Dal kan utan
vidare från att — enligt handskriftens uppgift — blott vara
öfversättare upphöjas till Krembre-sagans författare, vara mycket kvistig att
afgöra. Vi för vår del hålla före, att Dal vid denna tid icke
saknade förutsättningar att med framgång lösa en dylik uppgift, helst
om han därvid varit understödd af den ofvannämnde isländingen.
Men därom kan för närvarande intet afgörande slut fällas.
Det är uppenbart — äfven om icke författaren själf antydt det
i sitt företal — att Krembre-sagan för sin tillkomst vänder sig till
och förutsätter det lifliga intresse, med hvilket den nyuppdagade
fornisländska litteraturen i slutet af 1600talet och början af 1700talet
omfattades, och den ifver, som grep omkring sig såväl i Danmark
som Sverige att samla, afskrifva och öfversatta dessa för
kännedomen om Nordens äldsta kulturlif så värdefulla gamla sagor.
Underligt skulle det varit, om icke denna kulturströmning verkat
befruktande äfven på samtidens fantasilif, till uppkallande af inhemska
försök att imitera den isländska sagostilen. Och naturligt var, att
man såsom stoff begagnade sig af de anknytningspunkter, som vår
egen traditionella äldre historia kunde erbjuda, eller att man i
sagans anda uppfann andra därmed besläktade motiv. Ett uttryck af
denna idéströmning är denna Krembres saga, och däri har hon sin
förnämsta litteraturhistoriska betydelse. Men hon står i detta
afseende ej ensam; vi vilja fästa uppmärksamheten på en annan,
visserligen redan tryckt, men säkerligen alldeles förgäten sagohistoria. Hon
1 Jfr isl. is mol, issörja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
