Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. J. L. Almquists Guldfogel i paradis och hans egen tolkning däraf. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Karl Warburg,
Detta Almquists viktigaste ungdomsverk utkom, som bekant,
icke under dessa år. Nära färdigtryckt blef upplagan makulerad, på
inskridan af Almquists för hans framtid intresserade farbror,
biskopen, och boken firade först 1839 sin uppståndelse.
Likaledes fick ett annat ungdomsverk Miirnis vänta länge nog
på offentlighet, oaktadt Almquist redan 1821 velat, att dess tre
första böcker skulle tryckas i Poetisk kalender (1822), och oaktadt
samtliga de femton böcker, som först 1845 utkommo såsom Be
dödas sagor, redan vid denna tid voro skrifna. Murnis är ett
utslag af Almquists Svedenborgianskt färgade åskådning; den
poetiska skildringen af de dödas erotiska fröjder ansluter sig helt och
hållet till Svedenborgs eskatologi.
Såsom nyromantiker framträder åter Almquist i sina
sagodikter, de i Opoetisk càlender för poetiskt folk införda Guld fogel i
paradis och Bosaura, af hvilka den förra lästes i det vid jultiden 1821
utkomna ’Vinterhäftet’, den senare i det 1822 utgifna ’Sommarhäftet’1.
Almquist, som kort förut, under Atterboms vistelse i Stockholm,
knutit intimare vänskapsband med denne, skrifver till honom i
september 1821:
»Vi utgifva nu här en Samling af hvarjehanda vittra ting,
hvaribland äfven jag träder fram med en bit’: ’Guldfogel i Paradis eller
Poesiens Legend’. Till sitt innehåll är detta stycke en Symbolik,
såväl öfver Poesiens historiska Öden och i synnerhet öfver den
christligt-romantiska poesien (hvilken här i Dikten förekommer
såsom Floramundas Lustpark); som också öfver de Menniskors Öde,
hvilka dragas till och gripas af Poesiens lif. Du må likväl ej tro,
att det hela bildar en Allegori (såsom t. e. Lings Gylfe), utan det
är en enkel ordentlig Händelse, i hvilken det symboliska är inväfdt.
För att hafva en yttre fot stödjer sig stycket i början på en bekant
Folksaga om en Munk, som lyssnade på Paradisfogelns sång».
Denna folksaga förekommer i vidt skilda lands folkdikt, den finnes
i legendsamlingar och folksagor på olika språk. I vissa sagor tviflar
munken på Guds tidlöshet, i andra ber han Gud skänka honom en
inblick i paradisets herrlighet. Grundmotivet är, att han, då han
lyssnar på paradisfågelns sång, icke märker, hur tider svinner,
endast tycker att en liten stund förflutit, men då han återvänder till
klostret, finner sig där glömd och förgäten. En helt ny generation
1 Lysander har ifrågasatt, om’ icke Sagan om gråkappan, hvilken utgafs
som folkbok af Almquist 1818, rent af är en originaldikt. Men i ty fall är det
en ren imitation efter folksagan utan själfständig betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
