Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. J. L. Almquists Guldfogel i paradis och hans egen tolkning däraf. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. J. L. Almquists Guldfogel i paradis. 9
Men när nu dessa händelser berättas, så kan Berättelsesättet ske
på tvänne vis. Antingen framställes Händelsen blott och bart såsom
händelse, så att Läsaren af berättelsen ingenting annat skådar, än
hvad som tilldragit sig, Händelsen kan väl derföre ej upphöra att
i grunden ändock (på det sätt som nyss ofvanföre nämndes) vara ett
symbolon för någon idée; men sådant är här icke anadt: detta
berättelsesätt är altså en omedveten Symbolik. Eller, i andra fallet
framställes Händelsen, men berättelsens form är sådan, att ej blott
sjelfva händelsen synes, utan det anslås tillika, att den lefver för
Läsarens blick med mening att beteckna en idée, hvars signatur
den är. Detta är en medveten Symbolik. Meningen med detta
medvetna är ock icke, att Berättelsen här själf skall säga till,
hvad den signerar: sådant tillkommer den för ingen del; detta
skulle förstöra dess lif aldeles, och vara likaså löjligt, som om
Naturen (det stora Signatur-Gabinettet) lät skrifva på sina rosors blad
hvad dessa rosor betyda. Men meningen är att Berättelsen här vet,
att den signerar. Af detta att anslås läsaren eller betraktaren. Det
är hans sak att uppspåra hvadet, om sådant lyster honom veta.
Historiskt se vi, att det sednare af dessa Berättelsesätt mera
öfvervägande varit det österländska, och det förra mera
öfvervägande i v es t er landen blifvit brukadt.
I Konstafseende tror jag, att då man i våra dagar talar om
Saga, gör man sig ock icke derför fullkomligen reda, så menar
man likväl innerst dermed det m edvetet-symboliska
Teckningssättet af en Dikt, och när man talar om Novell menar man ett
sådant omedvetet-symboliskt Tekningssätt, som jag förut, i
motsats mot det föregående, framstälde.
Guldfogel i Paradis — efter dessa grundsatser betraktadt — är
en saga. Det minsta och ringaste blomster kan hafva någon fägring, så
länge det, i frid stående på sin friska stängel, i osårad kropp får indraga
luften, och den svalka, som Lunden, dess födelses hem, bjuder. Men
röfvad från sin jord af Botanisten, korsfäst i dess Herbarium, eller
styckad af den Vises knif, tvungen att i dagen lägga de blygaste
behagen — hvad skall det bli af den lilla? — några vissna sopor,
på hvilka Botanistens städerska trampar.
Den vise (vare sig Botanist eller Recensent) begår dock detta
blomsterrån utan agg i sitt samvete, emedan han säger: O späda, i
den yttre offentliga Verlden må du stå och glädja de menniskor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
