Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. J. L. Almquists Guldfogel i paradis och hans egen tolkning däraf. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Karl Warburg,
Almquists uppfattning af diktarens omedvetna inspiration val*
nämligen i någon mån sammanfallande med Svedenborgs åsikt, att
»apostlar och profeter skrefvo utan att själfva veta hvad de skrefvo».
I inspirationens ögonblick var skalden ett strängaspel, som en högre
makt behandlade. Så förklarar Almquist ock i ett bref till en väninna
(från början af 1840talet) om sina musikaliska skapelser — och
detsamma ansåg han gälla om sina dikter — att han själf hade ganska
liten del i dem. »Jag kan ganska väl bedöma dem som någonting
— väl icke oskiljaktligt från mig, efter de tvärtom äro införlifvade
med mitt innersta väsen, men dock såsom ganska oberoende af
mig. . . . Jag har intet komponerat hvarken i musik eller
skrift, som icke gjutit sig fram så lätt, att jag måste säga
att det gjort sig själf.»
Svedenborg tolkade, som bekant, bibeln alldeles oberoende af
bokstafsmeningen; han sade sig under Guds omedelbara ledning
hafva uppdagat hemligheten af, huru bibeln skulle förstås, och
liksom i forntiden Origenes antog han en allegorisk uttydning. Och
äfven om Almquist senare ställde sig kritisk till Svedenborgs
korrespondenslära, måste teorien om en korrespondens mellan andevärlden
och sinnevärlden — som ju t. o. m. den från nyromantiken
fristående Tegnér fann vara »en poetisk idé» (jfr bref till Brinkman
1825) — lifligt anslå en natur som Almquists, hos hvilken den
poetiska fantasien korsades med fyndighet och skarpsinne, och som
tagit intryck af tidens nyromantiska filosofi. Säkert är, att hans
utläggning af Guld fog el i paradis lifligt erinrar om de allegoriska
bibeltolkningarna. Att denna utläggning var afsedd för att
underlätta den kritik, som utlofvats honom från Uppsala, är tämligen
säkert. Fråga är emellertid, om den icke snarare försvårade den.
Palmblad lämnade utläggningen till Atterbom, som skulle hjälpa
honom med anmälan af OpoetisJc calender. Men den förblef
onyttjad liggande i Atterboms skrifbord.
Då Bos aur a utkommit var Almquist än mera angelägen om en
erkännande kritik från Nya skolan. Argus hade nämligen gått mäkta
illa åt denna saga om »behagets vingar», i hvilken Almquist sökt
finna en enhet mellan antik skönhet och kristendom. Så hade det
hetat, att i denna saga icke funnes någon originalitet för den, som
hade några reminiscenser af Tieck och Novalis, eller ännu närmare
af Planen till Manhemsförbundet och af legenden om Guldfogel i
paradis. Märkvärdig vore likväl denna saga därföre, att författaren —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
