Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett hittills okändt Katarina-officium. Meddeladt af Robert Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Robert Geete,
Några notiser om den långväga nykomlingen och den krets, inom
hvilken han verkat under ett par århundraden, torde ej sakna intresse1.
Som bekant grundades ett Birgittinkloster tidigt nog i England, med
Eriks af Pommern engelskfödda gemål drottning Filippa såsom mellanhand.
Dess namn var Sy ön, och det var beläget i Isleworth i Middlesex,
Londons stift. Dess stiftelseurkunder voro konung Henrik V:s fundationsbref
af den 3 mars 1415 och påfven Martinus V:s konfirmationsbulla af den 18
aug. 1418. Konventen inflyttade emellertid först år 1425. Klostret blef
rikt doteradt och hade bl. a. ett för sin tid präktigt bibliotek.
Efter en verksam tillvaro af 114 eller, om man så vilj, 124 år
blef Syonklostret år 1539, i sammanhang med reformationens införande 1
England genom Henrik VIII, indraget till kronan, och till följd af de
förföljelser, som därvid öfvergingo klosterfolket, utvandrade en del, näml. 18
kor- och 3 världssystrar, anförda af sin abbedissa Katherine Palmer, till
Nederländerna. Inom kort funno de sig välvilligt upptagna af
Birgittinkon-ventet i Mariathron i Dendremonde (Flandern). Sedan den katolska
reaktionen åter kommit till styret i England genom drottning Marias tronbestig
ning, fingo Syonnunnorna år 1554 återvända till sitt hemland, och klostret
fick. sålunda upplefva en om också kortvarig restauration, men dess
slutliga Öde fullbordades i och med detsamma, som Marias halfsyster och
veder-sakerska Elisabeth efterträdt henne på tronen. Syon föll då för andra
gången, och denna gång utan räddning (1558). Svåra förföljelser drefvo
nunnorna att åter söka främmande skydd, och så hamnade klosterfolket
ännu en gång i det vänskapligt sinnade Dendremonde, hvilket de under
trycket af de stormiga tiderna snart utbytte mot Meshagen invid Antwerpen
och (efter fem år) Mecheln, på hvilken senare ort de dröjde i sju år. Här
bortrycktes den ädla och pröfvade abbedissan Katherine Palmer, och sedan
staden genom förräderi fallit i händerna pä prinsen af Oranien, måste
nunnorna fly till Frankrike och landade i Rouen. I denna stad uppehöllo
de sig sedermera i fjorton år, men under de politiska stormtiderna i slutet
af 1500-talet, då bl. a. fiendskapen mellan England och Frankrike gjorde
vistelsen i det senare landet outhärdlig för det engelska klosterfolket,
tvingades konventet att åter söka främmande kuster, och slutet blef att det,
efter en mängd vedervärdigheter, d. 2 maj 1594 landade i — Lissabon.
Där fingo nunnorna ändtligen det skydd och det lugn de eftersträfvade,
och trots upprörda tider och många pröfningar äfven här njöt Syonfolket
under sammanlagdt tvåhundrafemton år en lycklig och fredad tillvaro i
1 Jfr G. J. Aungier, History and antiquities of Syon Monastery, London
1840, och B. Ringsets, Leben der heiligen Birgitta von Schweden nebst einigen
Nachrichten über die Birgittinenklöster, Regensburg 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
