Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett hittills okändt Katarina-officium. Meddeladt af Robert Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett hittills okändt Katarina-officium. 27
nämnda stad och i eget kloster. Detta varade ända till 1809. ..Vid denna
tid hade England åter blifvit tillgängligt för klosterfolk, och sålunda förelåg
ej längre något hinder för de expatrierade nunnorna att återvända.
Abbedissan Maria Dorothea Halford begaf sig alltså, åtföljd af nio korsystrar,
till England under nämnda år, men den lilla stammen dog småningom ut.
Den andra delen af Syonkonventet hade stannat kvar i Portugal, där den
t. o. m. grundat en filial, men såg sig till sist utan tak öfver hufvudet,
då äfven i detta land alla kloster upphäfdes. Det låg då nära till hands
att uppsöka det gamla moderlandet, och så skedde äfven. Den 31 aug.
1861 landstego nämligen Syonnunnorna, numera decimerade till ett antal
af endast tolf, i Southampton. Först 1875 fick det engelska Syon efter
en fjortonårig vistelse i ett hus i Spettisbury, förut tillhörigt
Augustiner-orden, en sig värdig bostad, möjliggjord genom rikliga donationer. Nämnda
år inflyttade nämligen konventet i en nyuppförd klosterbyggnad med härligt
läge i Ghugleigh bland kullarne i det natursköna Devonshire, där det torde
kunna motse en ljusare framtid efter den långa landsflyktens sorger och
mödor.
Detta är i få drag de engelska Syonsystrarnas skiftande odyssé, under
hvilken de alltjämt bevarat sin tro och sina birgittinska traditioner, lika
visst som de vid återkomsten till England medförde sina fyrahundraåriga
signet och klosternyckeln till det äldsta »House Syon» i Isleworth.
Det var för det nu nämnda i Portugal blomstrande Birgittinklostret
Syon, som det breviarium trycktes, hvars fullständiga titel här ofvan anförts.
Af dess innehåll är det egentligen officierna till Birgitta och Katarina, som
hafva något intresse för oss svenskar. Till Birgittas ära upptogos i det till
boken hörande kalendariet tre stycken fester: två mindre (hvardera dock
ett s. k. ’festum duplex’), näml. en till åminnelse af hennes translation (d.
28 maj) och en till firande af dödsdagen (d. 23 juli), samt en större, näml.
hennes kanonisationsfest (här d. 8 okt.). Endast den sistnämnda är helt
utförd (sid. 150—158) och utgöres af ärkebiskopen Birgerus Gregorios
officium Birgittæ matris indüæ1. De två förstnämnda officierna:’åter bestå
mest af hänvisningar, men translationsfesten har därtill sina egna lektier
(tre stycken, utdragna ur hennes ’vita abbreviata’). Utom dessa tre
offi-cier finnes till hennes ära (s. 200—206) ett ’officium commemorationis
hebdomadalis1 (till graden semiduplex), som utgöres af Nicolaus Hermanns
Rosa rorans, fullständigt utfördt2, ehuru utan de ’dithörande hymnerna,
hvilka ersatts med hänvisningar till de i Birgeri nyss nämnda kanonisations-
1 Tryckt i Klemmings Hymni, sequentiœ et piœ cantiones: Sancti Sueciæ, 1885.
2 Rosa rorans-officiet är efter Uppsala-handskrifter utgifvet af H. Schück i
Meddelanden från det literatur hist. seminariet i Lund, 2. 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
