Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den börjande reaktionen mot nyromantiken. 73
Vore det sannt att 183Olalet var »fosforismens stora tid» — väl
att märka ur vitter synpunkt — så vore det ju oförklarligt, att dess
främste mästares ypperliga skapelser — Atterboms Samlade dikter,
som just vid denna tid utkommo — rönte ett så kyligt emottagande,
att skalden sårad och sorgsen drog sig tillbaka.
Och månne icke både Geijers ’affall’ — väl ej från
’nyromantiken’, men från sina fosforistiska vänners samhälleliga och historiska
åskådning och från deras estetiska uppfattning — och Almquists
öfvergång till realistisk skildringskonst och politisk
social-libera-lism falla under 183Otalet? Månne icke Bergstedt, då han 1868
nedskref detta, sett saken med de ögon, genom hvilka han en gång
— såsom ung Uppsalastudent — på 183Otalet betraktade sin
omgifning? Ty i Uppsala sutto fosforismen och dess vänner både
vetenskapligt, politiskt och litterärt vid denna tid i högsätet.
Men Uppsala var dock ej den enda ort i Sverige, där vitterhet
hade sin hemort. Almquist har en gång i ett otryckt bref från 1842
skildrat motsatsen mellan »Uppsalasidan» och »Stockholmssidan»
inom svensk kultur — två riktningar, mellan hvilka han själf slets;
och denna motsats herrskade nog tidigare. I Lund hade fosforismen
i egentlig mening aldrig slagit rot, och i svenska kulturorter utanför
Sverige, Äbo-Helsingfors, blef den icke häller bofast ehuru den där
ägde utposter i diktare som Sjöström och A. J. Arfwidsson.
Emellertid — obestridligt är, att fosforismen och den därmed
närsläktade världsåskådningen var en af de starkaste kulturmakterna
i vårt land vid 183Otalets början, ej minst på samhällets och
vetenskapens höjder.
Med början af 1820talet hade ju striden mellan gamla och nya
skolan afstannat; flere af de forne kämparne på Vitterhetens
område hade mött hvarandra såsom bundsförvanter i den politiska
striden mot en nyare tids liberaler. Det är sannt, att Argus o. a.
då och då förde ett guerillakrig mot Nya skolan, men vitterhetens
strider stodo icke längre i förgrunden, och äfven i Aftonbladet
behandlades de i andra planet. Bakslaget mot fosforismen, som först
kommer till fullt utbrott mot årtiondets slut, har dock redan
förnummits tidigare.
Ett tecken härtill är onekligen Runebergs kampanj i
Helsingfors morgonblad 1832 mot den dåvarande svenska vitterheten. Både
i uppsatsen om Euphrosyne och i En blick öfver Sveriges nu
gällande litteratur angriper han den nya skolans koryféer, liksom ock
Tegnér och hans efterbildare. Ensidigheten i Runebergs angrepp är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
