Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bref från Anna Maria Lenngren och två från Lidner. Af Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett bref från Anna Maria Lenngren och två från Lidner,
MEDDELADE AF
SIGRID LEIJONHUFVUD.
Fredrik Sparre, Tessins fosterson och arfvinge, ärfde äfven hans
litterära och vittra intressen. Genom den gunst han åtnjöt hos Gustaf
III och genom sin inflytelserika ställning vid hofvet — från 1773 som
hofkanslär och från 1781 som riksråd och guvernör för kronprinsen
— var han äfven i stånd att förmedla beröringen mellan vetenskapernas
och skaldekonstens idkare och deras beskyddare på tronen. Att hans
bistånd i sådana fall anlitades, därpå finnas många bevis i den stora
samling bref till honom som förvaras på Börstorp i Västergötland i det
familjearkiv, som nu tillhör öfversten friherre Vilhelm Leuhusen. Bland dem
äro de tre bref, som här skola meddelas.
Brefvet från Änna Maria Lenngren, eller rättare Malmstedt, ansluter
sig i anda och skrifsätt till hennes berömda företal vid fortsättningen af
Mar-montels Lucile 1776. Det arbete, som hon nu i början af år 1778
önskar få framlagdt för de kungliga genom hofkanslären, torde ej kunna
vara något annat än hennes öfversättning af samme författares Zemire
och Azor i handskrift. Det var denna öfversättning, som med prolog af
Kellgren uppfördes på drottningens namnsdag den 22:dra juli samma år
på Drottningholm och i sammanhang därmed befordrades till trycket.
Operan gjorde, enligt professor Warburgs biografi öfver Anna Maria
Lenngren, stor lycka och gafs i Stockholm upprepade gånger ända till 1817.
Professor Warburg antager, att Zemire och Azor liksom Lucile
förelagts Anna Maria Malmstedt till öfversättning för teatern. Mot detta
antagande strida dock ordalagen i hennes bref: »Jag har varit nog
förmäten at företaga mig et arbete» ete, en förmätenhet som hon icke,
liksom i företalet, ursäktar med ett gifvet nådigt uppdrag. Det vill därför
synas, som om hon af egen drift gripit sig an med öfversättningen af
Zemire och Azor, ett stycke som synes hafva intresserat henne, liksom
det tilltalade samtiden, mer än Lucile.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
