Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bref från Anna Maria Lenngren och två från Lidner. Af Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Sigrid Leijonhufvud.
Äfven i ett annat afseende är brefvet af intresse. Det friska mod,
som röjer sig i företalet till Lucile, är redan här en smula dämpadt.
Hennes förhoppning, att »uti en Gustaf III:s upplysta tidehvarf» fördomen
mot kvinnligt snille skall försvinna, har förlorat något af sin segervisshet,
och hon känner behof att genom uppmuntran »vinna liksom en rättighet
at fortfara i vittra öfningar». Det är också föga mer än ett år senare
som hon skrifver till Schmiterlöw: »Det yrke jag har valt mig tycks
bedrägligt vara» och »med sorg» tar afsked från Pinden.
Brefvet lyder:
Högvälborne Herr Baron och HofCanceller, samt Commendeur
af Kongl. Maj:ts Nordstjerne Orden!
Till Herr Baron och HofCancelleren vågar jag i största
ödmjukhet härmed öfverlämna et litet försök i de öfningar, hvilkas
Idkare uti Herr Baron och HofCancelleren lyckligt äga en vördad
Beskyddare. Känslan af min egen svaghet och ofullkomlighet
borde väl afhålla mig från et steg, som kanske endast medför bevis
om min djerfhet. Men öfvertygad om Herr Barons och
HofCancel-lerens ädelmod, törs jag likväl göra mig förvissad, at min
dristighet icke obenägit uptages.
Upeldad af den nådiga muntran, som Svenska Snillet njuter
vid sjelfva Thronen, har jag varit nog förmäten, at företaga mig et
arbete, som till sin egenskap kanske öfverstigit min hofva: Mitt
oskyldiga upsåt torde likväl, jemte de svårigheter som arbeten af
dylik art äro underkastade, få gälla till någon ursäkt för dess
fel-acktighet. Det är i denna förhoppning, som jag i största
ödmjukhet tager mig den friheten at anhålla det Herr Baron och
HofCancelleren täcktes tilskynda mig den hedren, at för Deras Maj:tr och
Deras Kongl. Högheter Hertigen och Hertiginnan af Södermanland,
samt Hertigen af Östergötland få detta mitt försök présenteradt.
Ingen ting kunde mera upmuntra mig, än om det samma med et
nådigt välbehag blefve ansett. Jag skulle deraf vinna liksom en
rättighet, at fortfara i vittra öfningar, och äfven en försäkran innom
mig sjelf, at en gång deraf kunna lämna någre bättre prof.
Förlåten Nådige Herre! det jag ehuru okänd vågar vid detta
tillfälle begära et gynnande biträde. Om min djerfhet är för stor,
så lät den med benägen ursäkt, få räknas bland de
förståndssvagheter, som vidlåda mitt kön. Och om jag ej är nog lycklig, at
vinna Herr Barons och HofCancellerens bevågenhet, skall sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
