Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bref från Anna Maria Lenngren och två från Lidner. Af Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett bref från Anna Maria Lenngren och två från Lidner. 117
likväl ej förringa den djupa vördnad och högaktning, hvarmed jag
oaflåteligen framhärdar
Högvälborne Herr Barons, HofCancellerens och Gommedeurens
aldra ödmjukaste tjenarinna
Upsala d. 20 Februarii Anna Maria Malmstedt
1778.
Sju år senare uppvaktas Fredrik Sparre, då guvernör hos kronprinsen,
af Lidner, den som bland samtida svenska skalder står som den mest
afgjorda motsats till Anna Maria Lenngren i alla afseenden. Brefvet är
äkta Lidnerskt med sina deklamationer om oförtjänt olycka, anspelande på
förföljelser från Creutz, sina vidtsväfvande förhoppningar utan fäste och
sin melankoli.
Det är sedan Lidner tillträdt sin informatorsbefattning på
Margretelund, som han, otålig att åvägabringa någon förändring i sin ställning,
uttänker en ny möjlighet att förvärfva den åtrådda sekreteraretiteln.
Gustaf den tredje hade icke velat fästa honom i denna egenskap vid sin
person, men nu invaggar sig Lidner i förhoppningen att blifva anställd hos
den ännu icke sjuårige kronprinsen. Honom hade han ju redan 1779
tillägnat ett häfte fabler med önskan, att han ville kalla poeten «sin
Esop», och i kronprinsens lärare, Rosenstein, fann han sedermera en
beskyddare. Förhoppningen gick också sent omsider till en viss grad i
uppfyllelse, i det att Lidner som bekant, sedan Gustaf IV Adolf efterträdt sin
fader, värkligen lyckades vinna titeln af kunglig sekreterare.
Ehuru Lidners supplik af 1785 ej ledde till något resultat, vänder
han sig i januari 1787, då han planerade utgifvandet af sina samlade
arbeten, åter till Fredrik Sparre med en hastigt skrifven förflugen anhållan
att få dedicera dem till honom. Ett par månader senare talar han
emellertid i bref till Rosenstein om dedikation till konungen, och då de
ändtligen utkommo, voro de också tillägnade honom.
Högvälborne Herr Baron Kongl. Mayt:s och Svea Rikes Råd.
Gouverneur för H. K. H. Kron Prinsen Riddare och Commendeur
af Kongl. Mayt:s Orden.
Nådige Herre
Eder Excellence behagade ej onådigt uptaga at jag utan annan
recommendation, än mina vidrigheter aldraödmjukast vågar innesluta
mig i Eder Excellences höga åtanka. Olyckan har ock sina preten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
