Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Olof Tilas 21
han utförde, finnes ännu bevarad och utgör den hufvudsakliga källan
för kännedomen om Tilas skaldeverksamhet. Det är den i det
föregående omnämnda Wernerska handskriften, en foliovolym i grått
omslag, skrifven med Bergklints stil och innehållande 141 dikter, alla
utan titel. Den afbrytes på sidan 181 midt i en dikt och har
därefter 7 tomma sidor. I slutet är inhäftad en afskrift af Bergklints
minnestal i Utile Dulci.
De dikter af Tilas, som Regnér med troligen af honom själf
tillagda titlar 1785 publicerade i Svenska Parnassen, återfinnas
samtliga i den Wernerska handskriften. Regnérs källa har enligt hans
egen uppgift varit en handskrifven samling af Tilas dikter, hvarför
det icke synes orimligt att antaga det just Bergklints manuskript
varit honom tillgängligt.
Hvarken Eichhorn eller Levertin hafva emellertid haft
kännedom om, att någon samling af Tilas dikter verkligen existerade,
och Ekelund, som uppger sig ha sett Bergklints handskrift i det
Wernerska biblioteket, har ej användt sig däraf. Hittills har man
för kännedomen om Tilas hufvudsakligen hänvändt sig till en af honom
själf nedskrifven visbok, förvarad på Kungliga Biblioteket. Denna
volym är till utstyrseln ett utsökt prof på 1700-talets konstnärliga
bokindustri. Bandet är grön maroquin med smakfulla ornament i
guldpressning; på titelbladet ser man en liten basunblåsande amorin
på en molntapp, nedanför i elegant textning titeln "Tids fördrif"
och därunder två rader i notskrift. Frampärmen bär dessutom
initialerna E. A. Redan detta låter ana, att vi här ha påträffat en
bok, som äger sin egen historia. Och innehållet verifierar detta
antagande. Den första dikten ger oss närmare klarhet:
En siska, Daphnes enda ro,
Dess hela ömhet drog;
Men för sin Snåla Oväns klo
Det lilla Offret dog:
Som Sorgen kommer plär han gå,
Snart glömmer man ett Lif
Ty önskas, Daphne tröstas må
. Af dessa Tidsfördrif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
