Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Olof Tilas 41
måste erkänna sig redo att räcka kärleksguden handen, så snart
denne uppenbarar-sig — att motstå honom är omöjligt:
Yenez, cher tyran de mon ame:
Venez, je vous fuirois en vain.
Samma motiv går igen hos Tilas:
Flykten är fåfäng att våga,
Ömheten skrifver oss lag
Motståndet ökar vår plåga
Kärleken segrar en dag.
Och han tillägger en erinran, som han icke tröttnar att
upprepa nästan i hvar och en af sina små kärleksdikter:
Löjen och menlösa lekar
Senaste åldren oss nekar
Nöjet är som våren kort
Och förtjusar men flyr bort.
Den här som bimotiv inflätade tanken på vårens och
ungdomens korthet bildar ett grundtema i en stor del af 1700-talets
erotiska poesi. Motivet är ursprungligen hämtadt från Horatius (Od.
II, 11 och IV, 10) och har sedermera öfvergått i renässansens
diktning, där det vunnit en otrolig popularitet och varierats af talrika
skalder, Ronsard, Opitz, Fleming m. fl.1 Ännu mycket långt fram
i tiden fortsätter det att användas, vanligen varieradt så, som det
förekommer i Grécourts Stances a Iris:
Mais le temps passé à tire d’aile;
Ce n’est qu’un éclair qui nous luit;
La courte jeunesse le suit:
Iris, cessez d’être cruelle.
(Oeuvres de Grécourt, Luxembourg 1764, tom. III, sid. 223.)
Hos Tilas återfinnes motivet äfven i denna form:
Florinda lydom kärlekens lagar
Och nyttjom våra vackraste dagar
Betänk hur fort vår Ungdom går.
Jfr Castrén, Stormaktstidens diktning, sid. 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
