Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Olof Tilas 43
Dessa stämningar återspeglas i en del dikter, som utan tvifvel
bilda den poetiskt sedt värdefullaste delen af Tilas alstring. I
allmänhet enkelt hållna och fria från fraser, uppnå de just härigenom
en icke obetydlig verkan; så t. ex. följande vackra rader:
Mitt hjerta säg hvi glädjen flyr
Ur mitt beklämda bröst.
Jag vet ej sjelf hvad qual mig bryr
Men söker fåfäng tröst.
I nattens skydd och sömnens hamn
Jag ingen trygghet har
När hvilan ryckes ur min famn
Och ängslan lämnas quar.
Hvart enda Nattens klockslag jag
Med oro räkna får
Till dess en tung och dimbog dag
Jag åter skåda får.
Han har ofta kommit tillbaka till detta motiv, vanligen liksom
här med en vekt resignerad ton, som fördelaktigt skiljer sig från
de slitna fraser, i hvilka tidens poeter vanligen anropade sömnens
och hvilans gudomligheter. Ty natt- och sömndikterna äro ytterligt
vanliga inom 1700-talets lyrik; särskildt inom den tyska
anakreon-tiska skolan äro variationerna öfver dylika motiv synnerligen talrika.
Men äfven den äldre svenska diktningen har ej sällan upptagit dessa
ämnen. Hos Jacob Frese och Dalin härskar den elegiska stämningen.
Olof Strand däremot, som i likhet med en stor del af medlemmarna
i sällskapet Witterlek står den tyska anakreontiken nära, behandlar
motivet i fråga dels i filosoferande stil, dels åter i form af en
erotisk bagatell (Mina Tidsfördrif II, s. 9; I, s. 62). Allvarligt är
anslaget hos fru Nordenflycht (Qwinligit Tankespel för år 1748, 49,
50, sid. 87); hon klagar öfver, att under hennes lidande sömnen
dock flyr hennes läger:
Du alla plågors lugn, Naturens ljufsta gåfwa:
Du lifwets dwala söt, du skugge af wår död,
Som lindrar alt beswär, och stillar högsta nöd!
Hwi wil du, i mit qwal, mig aldrig bistånd låfwa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
