Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Oscar Wieselgren
I samma allvarsamma ton varieras motivet i andra delen af
Wåra Försök (sid. 75), där den annalkande natten väcker tanken
på all den orättvisa och planlöshet, som synes behärska
världsförloppet — tankar, hvarur det blott finnes en utväg, tron på en
trots allt vakande försyn:
Men allt till Skaparns ära länder,
Och, Gud ske lof! jag somnar in.
Så filosofisk som diktaren i Wåra Försök är icke Tilas.
Snarare finnes det en själsfrändskap mellan hans sömndikter och fru
Nordenflychts. För båda är stämningen det väsentliga, stämningen i
och för sig och icke de däraf föranledda tankarna. Och hvad för
öfrigt dikter af detta slag beträffar, så gäller det om Tilas — såväl
som det gällt om Herdinnan i Norden — att han lade in alltför
mycket af sina personliga känslor däri för att* tänka på att gifva
dem någon fernissa af litterär jargon. Det är icke vanligt att inom
vår 1700-talsdiktning träffa något så omedelbart och äkta som Tilas
vackra rader "Du som plär naturen sofva" (tryckt i Eichhorns
Tilasstudie). Och denna dikt är icke den enda, där ett dylikt individuellt
särdrag framträder. Om också formen här liksom i allmänhet hos Tilas
är tämligen osäker, så är det dock främst genom dessa dikter, som
man öfvertygas om, att Tilas verkligen var en äkta
skaldebegåfning och att vår litteratur led en afgjord förlust genom hans
förtidiga bortgång. Genom dem är det också som han — liksom Levertin
sagt om Wellander — gjort sig förtjänt af en minnessten
åtminstone vid yttermuren af den svenska skaldekonstens Pantheon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
