- Project Runeberg -  Samlaren / Tjugunionde årgången. 1908 /
109

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Per Elgströms romantiska poesi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Per Elgströms romantiska poesi 109

Jag har ingått så utförligt på reminiscenserna i "Den qvinliga
Bekännelsen", dels därför att de utgöra de kanske tydligaste spåren
af Kellgrens och Oxenstjernas inflytande under denna tidiga period
— och det är just Kellgren och Oxenstjerna, som för Elgströms
framtida diktning skulle komma att spela den största rollen — dels
därför att den erotiska situationen i "Den qvinliga Bekännelsen"
återkommer framdeles i Elgströms poesi.

Oxenstjernas poetiska stil, sådan den möter oss i "Dagens
stunder" och "Hoppet", synes mig ligga till grund för dikten "Den
lyckliga Aftonen", som för öfrigt endast är ett fragment.
Naturbeskrifningen förenas med en ganska reflekterad bekännelselyrik på
ett sätt som erinrar om Oxenstjerna, och diktionen har samma
klarhet, storlinjighet och ro, som hos Oxenstjerna kan stegras till
lugnt majestät. Elgström har aldrig kommit det oklanderliga
stilidealet från 1700-talets slut så nära som i dessa rader, där man
har svårt att höra ut något specifikt Elgströmskt:

Än mot mörkrets skuggor stridde
Ljusets Drott på hafvets våg
och de strålar, som han spridde,
jorden ännu tacksam såg;
snart i böljan sunken ner
och dock gagnande vårt slägte,
solen sig i main betäckte,
men dock genom slöjan ler,
ger sin rätt, at nyttig vara
åt en blygsamt verksam vän,
at dess Majestät försvara,
utan at afundas den.
Stjernan ifrån hvalfvets rymd
stilla fredligt oss upplyste,
och af ingen dimma skymd
öfver flodens spegel myste.
Skapelsen i slummer sänkt
än sit uphofs Allmagt tydde,
hvilan åt naturen skänkt,
endast mig och brottet flydde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:20:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1908/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free