Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Per Elgströms romantiska poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Fredrik Böök
Han åter hviftar lätt med hoppets fackla
i dimman af en framtid hvilken klarnar
så sammanhänger detta med "Til Christina", där den af smärta
utpinade Timon äfven vaknar till nytt hopp:
Ej mer — — —
upstego Qvalets drömmar ur T artaren
at spöka för hans syn — men Hoppets skuggor.
Rent verbala reminiscenser från Kellgren finnas flera i
"Sig-varth". När Sigvarth försäkrar sig skola bli lycklig med Hilma,
säger han:
Med dig jag öfver lifvets törnen halkar
och af den tagg du ryckt, ej såret känner.
Originalet lyder i "Til Christinau:
Från denna stunden glömmer jag at lida,
och smärtan halkar lätt utöfver själen,
och fastnar någon gång des pil, och sårar;
då ser jag er igen — och såret lakes.
När Sigvarth utropar: "Med dig ett feiskt land blir ödemarken",
så är detta en upprepning af den symboliska metamorfos, som äger
rum i "Til Christina", när Timon ser ut öfver nejden och förvånad
finner:
Der — hvilken Gud har skiftat denna vildmark
och klädt des nakna sand med blomstrets sammet,
och bytt des gula barr i Palmens grönska.
I begynnelsen af " Sigvarth" läsas de mystiskt klingande raderna:
Lif återgjutes i naturens ådror
och strömmar fram i cirkelförda hvirflar.
Hos Kellgren lyder det långt enklare (i "Sigvarth och Hilma"):
Der, vid des rötter — fordom! — flöt en källa,
med sagta sorl, i återförda hvirflar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
