Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Per Elgströms romantiska poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Fredrik Böök
der taket af förbredda grenar") erinrar närmast, icke om Camilla,
som sofver i en berså, utan om Mirza ("Dagens stunder",
"Middagen" s. 38—39), som efter badet klär på sig under "löfvets skjul" r
"löfvets flätning", som bildar ett "hvalf". Från Mirza lånar
Elgström äfven Hilmas "silfverskir" (hos Oxenstjerna: "med tunna flor
af silfver höljd"; jämför hos Kellgren, "Til Christina": "Hoppets
skuggor i lätta silfverskir"); när han låter Sigvarth tömma sin
flamma i "en lifvad alabaster", så återfinnes detta uttryck hos
Oxenstjerna om Mirza, där det heter: "albastern synes lifvad flyta".
Man skulle kunna framkasta den frågan, om icke äfven Creutz
spelat en roll som förebild till den del af Elgströms poesi, som man
skulle kunna kalla den rococoartade. Det kan visst icke förnekas,
men några otvetydiga spår har jag icke kunnat påträffa. Det finnes
flera besläktade situationer och bilder, men de äro icke afgörande.1
Det finnes ännu en skald, hvars inflytande synes mig direkt
göra sig gällande i "Sigvarth", nämligen Sapfo. Skildringen af det
erotiska begäret och kärleksruset hos Elgström företer likheter med
Sapfos berömda andra ode, hvilka knappast kunna vara tillfälliga.
I "Sigvarth" heter det:
Der står han hungrande och tömmer långsamt
den luft, som qväller ur gudomligheten: —
Re’n svindlar han, och knän och muskler darra, —
och yrseln, — som begärets lifskraft fyller
i hvarje nerf och glödgar blodets strömmar, —
tänds af ett andetag, med hans förenadt.
1 Uttrycket »Med dig ett feiskt land blir ödemarken» erinrar om Atis’
ord till Camilla (Creutz) Vitterhetsarbeten, s. 29): »Den jord jag trampar på,
den verld mit öga skådar, — är blott en ödemark, som sorgligt kringger migr
— men blir en himmel straxt så snart du visar dig.» Men Elgströms uttryck
kan, såsom visadt, tillräckligt förklaras ur Kellgren. — Hilmas tvekan inför
Sigvarth: »Nu hotar hon att fly, och då han gäckas, — upprepar hvad hon
sagt och lossar handen; — med lyftadt steg fördröjer vid hans tystnad» o. s. v.
öfverensstämmer ganska nära med Camillas vankelmod, när Atis lämnar henne
för att gå i döden (a. a. s. 27): »Hon fattar et beslut, och straxt et annat tar;
— nu syns hon hastigt fly, och nu hon stannar qvar; — än lättas hennes steg,
än bli des fötter tunga.» Dock återfinner man ungefär samma motiv hos
Kellgren. — Ungefär på samma sätt förhåller det sig med flera andra likheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
