Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Runebergs förebilder än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs föreskrifter än en gång 149
känt. Det heter: "med allt som säges om Runebergs ringa lektyr,
synes han dock hafva utom antikens alster känt äfven den nyare
litteraturen rätt bra. Han citerar redan tidigt Schiller, han
karaktäriserar Goethe utan reservationen, att han icke skulle känna
honom, Voss hade han åtminstone en idé om, han visar genom sina
öfversättningar och annars, att han studerat Herder; Ruckert och
Uhland, framförallt den senare, ställde han högt som lyriker,
Kose-garten efterbildade han". Denna lista fortsättes ytterligare en sida.
Icke mindre egendomligt är det, att Söderhjelm vid läsningen
af "Den gamle trädgårdsmästarens bref" förnimmer Goethes, den
store panteistens röst och stundom också tycker sig höra Rousseau själf
(s. 109 och följande). Dock förklarar han, att hvad Runeberg har
gemensamt med Goethe beror dock — här som äfven ofta annars —
icke på inflytande, utan på en anboren frändskap". Månnedet? Vi
känna visserligen icke något närmare om, huru dessa svaga
antydningar till en panteism inträngt i Runebergs själ. Däremot veta
vi, hvilken strid det kostat Goethe att nå upp till Spinozas
panteism, att dessa samtal med Jacobi, som först lärde honom känna
denna tänkare, blifva den historiska utgångspunkten för en hel
omvandling af hans väsen: slut på Sturm und Dräng och förnyelse i
antikens svala värld och lugna, olympiska syn på tillvaron.
Visserligen var det 1830 lättare att influeras af panteism än på
1770-talet, men svårligen födes man dock i ett kristligt land som
Spino-zist. Runebergs panteism har troligen uppkommit under
lördagssällskapets diskussioner.
Likaledes kan man i andra delen sid. 186 läsa ett yttrande,
som står i diametral motsats till här ofvan citerade uttalanden i
första delen: "Visserligen kan det icke nekas, att Runeberg för
flera af sina dikter fått impulser från litteraturen — för de
hexametriska från Goethe och Voss, för Nadeschda från Almqvist o. s. v."
Hvilket just är hvad jag velat bevisa.
Professor Söderhjelms korta argumentering i Euterpeartiklen
mot den af mig uppställda satsen om Runebergs förhållande till den
tyska klassiciteten, har alls icke öfvertygat mig om, att jag i denna
punkt har orätt. Mycket nytt kan jag icke här tillägga, utan får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
