Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Runebergs förebilder än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs förebilder än en gång 155
folksångerna och de finska runorna äro helt i Herders anda. Och
det är Herders centrala idéer, som man återfinner i hans uppsats
"Några ord om nejderna, folklynnet och lefnadssättet i Saarijärvi
socken." I senare bandet af monografien påpekar Söderhjelm
flerstädes anslutning till Herder såsom möjlig (t. ex. II, sid. 29).
Söderhjelm erkänner äfven likheten mellan Hanna och Hermann
und Dorothea (Euterpeartiklen sid. 339). Nar Söderhjelm emellertid
finner, att Runebergs dikt står i lika nära samband med Voss som
med Goethe, har jag svårt att följa honom. Hanna tyckes mig
både bättre versifierad och bättre komponerad än någon af Voss
dikter. Hela maneret är, tyckes det mig, mera fritt och mindre
slafviskt antikimiterande och därför bortsedt från de enskilda
likheterna, långt mera påminnande om Goethes Hermann und Dorothea
än Voss diktning.
Hvad som emellertid alltjämt tyckes mig kunnat starkare
betonas är den genomgående likheten mellan Runeberg och Goethe.
Denna kan icke bero pä tillfälliga lån, utan det är en gemensamhet
i åskådningssätt och konstnärligt manér. Visserligen finnes det
stora områden af Goethes själ, till hvilka det icke finnes någon
motsvarighet i Runebergs diktning. Goethes Sturm und Dräng, hans
Fausttankar, hans Wilhelm Meister existera icke för den finske
skalden. Men en hel sida af Goethes väsen: hans sätt att uppfatta
antiken och tillämpa den på modärna ämnen återfinnes i Runebergs
skaldskap. För min del känner jag icke någon annan skald, hvars
arbeten i lika hög grad erinra om Iphgenie och Hermann und
Dorothea.
Så t. ex. finner man i Runebergs världsåskådning tydliga drag
af panteism. Själf har jag påpekat detta i vissa lyriska dikter (se
"Från Aftonbladet till Röda rummet", sid. 182. Till Runebergs
förebilder sid. 16). Söderhjelm finner själf antydningar därtill, såsom ofvan
sagts, i "Den gamle trädgårdsmästarens bref." Jag vill icke förneka
att denna panteism har en fullt organisk karaktär i Runebergs
diktning, men det kan i hvarje fall icke nekas, att den helt naivt
förmäler sig med en lika utpräglad teism. Denna framträder ju t. ex.
mycket tydligt i hans legender eller hvad som i detta sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
