Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Stagnelius och Chateaubriand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagnelius och Chateaubriand 55
och af sägnerna från kristendomens barndom. Men det bör då
hågkommas, att denna stämningsvärld ändock öppnats för honom
med Chateaubriands Les Martyrs som förmedlare, eftersom han om-
kring år 1815, då han faktiskt gjorde Chateaubriands bekantskap,
ännu icke rört sig på dessa banor.
Öfverhufvud har Chateaubriands pånyttfödande af den bibliska
och kristna poesien icke kunnat lämna Stagnelius oberörd. Liksom
Chateaubriand i Génie du Christianisme (i andra delen, femte boken)
teoretiskt häfdat bibelns estetiska värde och uppmanat skalden att
hämta inspiration och stoff ur denna outtömliga skönhetskälla (i
andra delen, fjärde boken, kap. 7), på samma sätt hade han prak-
tiskt i Les Martyrs och i Itinéraire de Paris à Jerusalem — den
förste bland nyare franska skalder — gifvit uttryck för de gammal-
testamentliga patriarkernas, den judiska historiens, de bibliska
landskapens, den orientaliska stämningens, de heliga legendernas
poesi. Det är då ingen tillfällighet, att Stagnelius omkring år
1815 börjar syssla med dessa stoff. I Verldsförakt (1814) gå serafer
vid mänskans sida, och i himmelriket spisar Abraham med änglar.
Längtan efter det himmelska (1814) talar om "helgonens hvitklädda
skara". Till dygden (1817) öfverflödar af bibliska och kristna före-
ställningar; betecknande nog heter det att "martyren trotsar död
och plågor". Chateaubriands uppmaning att besjunga de bibliska
ämnena efterkommer han i Deboras segersång,1 Fångarne2 (med
undertitel: reminiscenser ur en davidisk psalm"), Syndafallet? Hela
den kristna mytologi, som behärskar Stagnélii mognaste och mest
personliga lyrik har sin motsvarighet i Chateaubriand. Äfven han
älskar att föreställa sig "le rivage du Jourdain", som är en stående
symbol hos Stagnelius.4 Äfven Chateaubriand talar ofta om Liba-
nons cedrar och Hermons dalar, hvilka hos Stagnelius äro så ytterst
1 8. skr, I, s. 236.
2 8. skr. I, s. 68.
3 8. skr. I, s. 85.
4 Se t. ex. Les Martyrs, femte boken, i Jérömes samtal med Augustin.
Hos Stagnelius t. ex. Bekännelse, (S. skr. I, s. 444).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
