Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Stagnelius och Chateaubriand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Fredrik Böök
Det vore ägnadt att inge förvåning, om verkligen ingen annan
svensk skald än Ling år 1815 af Stagnelius befunnits värdig en
poetisk hyllning. Warburg har också i det senare partiet af ele-
gien sett ett bevis på att Stagnelius "med sympati hälsar det ny-
romantiska symboliserandet af naturmakterna, såväl som göternas
framkallande af forntidens ända."1 Emellertid är detta yttrande
alldeles för vidsträckt formuleradt. De åsyftade raderna äro en
direkt hyllning till Tegnér,
En närmare undersökning visar nämligen, att de endast bestå
i en medveten omskrifning af Tegnérska dikter. Raden
»Necken sin trollmusik spelar i floden på nytt»
är hämtad ur Tegnérs Asatiden:
»Grönskäggig strömkarl sjöng ur den blåa flod.»
Följande distikon:
»Stolt framvandrar i tallarnes skygd grönmantlade skogsfrun;
dvärgar i klyftans djup hamra sitt blänkande guld»,
är ingenting annat än en rytmisk omarbetning af de två raderna i
Tegnérs Flyttfoglarna:
»Grönmantlade skogsfrun spatserar i qvällen,
och dvärgarna hamra sitt gull in i fjällen.»
Ordet "tallarne"2 har inkommit genom en kontaminering med
en närstående rad ur Asatiden:
»och skogsfrun svängde sitt släp mellan grönskande tallar.»
De två följande raderna i Stagnelii elegi:
»Valhall öppnar sin lysande port, den för sekler tillbaka
slutna. Ur högarnas famn lågande hjeltar stå upp.»
1 Illustrerad svensk litteraturhistoria II, s. 737.
2 och troligen äfven hegreppe^ om skogsfruns stolthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
