Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidnerstudier 169
hetsfulla sannsagor för hvarandra. Han ser, hvad de ej se, hur de
dräptes skuggor vid midnattsslaget rolöst irra rundt på kyrkogår-
darna. Han vet, att skogen om vintern bär liksvepning, att vinden
tjuter som spökena, och då han ser solen blek gå upp ur morgon-
rodnadens "blodiga" moln, tänker han på ugglans kretsande flykt
kring ruiner med dystra forntidsminnen:
Så nattens fogel hemsk bland stumma spöken sväfvar
Ikring ruinerna utaf Tyranners slott,
Mot hvilket tid och hämd sin magt förena fått.
Den solljusa verkligheten är ej hans rike. Han har barnets
mörkrädsla och njuter liksom barnet af att skrämma och bli skrämd.
Han älskar att dväljas i sagornas, drömmarnes och erinringarnes
värld. Det är ett nytt land han öppnat för svensk dikt.
Han förebådar nyromantiken, ej blott därför att han direkt står
i beroende af de förromantiska strömningarna i England, Frankrike och
Tyskland. Han är född romantiker, hans dikt är romantisk till sitt
innersta väsen. Den är det genom sin hänsynslösa subjektivism
och sin oförmåga af psykologisk realism; den är det, därför att den
skyr verkligheten och trifves bäst i fantasiens rymder; den är det
också därför att den hämtar mer näring ur böckerna än ur lifvet.
Också i formen är den delvist romantisk genom sitt intima sam-
band med musiken, genom sin förkärlek för de obestämda, stäm-
ningsrika uttrycken.
Jag har därmed ingalunda velat göra troligt, att Lidner, om
han fått lefva ännu ett par decennier skulle slutit sig till fosfori-
sterna eller ens känt sig besläktad med dem. Säkert skulle han
ha hindrats därifrån af sin franska kultur, af sin smak för den
italienska operastilen. Den latinska rasens förståndsklarhet ägde
han ej. Men han hade något af sydländingens smak för de starka
känslorna, de granna färgerna, de stolta gesterna och de pompösa
fraserna. Folkvisornas naiva tonfall skulle säkert ej behagat honom.
Han älskade att vara grandseigneur i dikten som i lifvet, och det
erbjöd säkert samma njutning för honom att låta versen svälla ut
granna, välklingande tirader som att gunga fram i sjuglasvagn. Att
11*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
