Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Martin Lamm
för att sedan i prosa eller vers beskrifva den. Den natur, som
t)mger honom, har ej ens förmåga att direkt inverka på hans själs-
tillstånd. Hur uppriktiga äro ej följande rader ur ett bref till en
vän från Margretelund sommaren 1785: "Min herre har rätt! Stället
där man vistas gör ingen lycklig. Där vandrar du, usling, på Indi-
ens citronbevuxna fält; i dessa gudomliga dälder andas du änglarnes
luft, naturen ler i dina spår och ropar: Njut! men kedjan skramlar
kring din fot, och du går där så marmorkall och stum som isberget
vräker mellan Grönlands ohyggeliga kuster. — Här, säger jag ofta till
mig själf, här har du ju en skog, ett berg, en strand: förlora dig i
känslor! Jag sätter mig då på en mossig sten och tänker på för-
flutna tider, på de aldrig återkommande år, på dem jag älskat —
ê tanta fede
ê si dolci memorie ê si lungo costume,
och jag stiger opp igen så nedslagen som den förskjutna Hagar,
då hon med sitt enda barn ur Abrahams tjäll gick bort i vida öde-
marken, gick bort, och såg in — och såg in i den dystraste fram-
tid."
Blind för den omgifvande naturen sitter Lidner på sin "mos-
siga sten". Men bakom hans slutna ögonlock aflöser den ena bro-
kiga lanterna-magica-bilden den andra. Tropikernas glöd och nor-
dens isberg, Hagars vandring i öknen och scener ur dikter, som han
läst, allt väfver sig samman med hans egna minnen, med profilerna
af dem han älskat och mist, och kondenseras till sist i en enda
känsla af lifvets ödslighet och tomhet. Han har redan hunnit
glömma bort hvad det egentligen var han ville säga, att de yttre
omgifningarna spela en så oändligt liten roll för hans stämning.
Det är först förklarade af minnet, omdanade af fantasien, som
verklighetsintrycken kunna få betydelse för hans dikt. Bäst skil-
drar han hvad han ej iakttagit; det är lättare för honom att be-
skrifva jordbäfningen i Messina än en regnskur i Kungsträdgården.
Han älskar det aflägsna, det sagolika. Han hör hvad de samvets-
granna landskapsdiktarne ej höra, hur vestanfläkten i aftonstunden
smeker det torra gräset, hur de prasslande löfven berätta hemlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
