Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift. (Jämte ett tillägg om Andra Natten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift 111
Då efter vanan i dag de samlades uti min håla
För at om höga värf och sömniga qväden rådslå,
Bytta till Getingar störtade in en här Satirister
Af det bitraste slag. För de vreda insecternas gaddar
Störtades de öfver stolar och bord, i vrår och i spislar.
Få af Rimarnes tropp kanske än äro vid lifvet —
Drotning, rädda din son, den hjärneberöfvade Markall!»
Slagen af häpnad och sorg Gudinan berättelsen hörde,
Och uti hast flög op förutan en mening at svara,
Tog sin Sametscapott bebrämad med svansar af zobel,1
Luften hon klöf och i blinken hon stod i Sysiska hålan,
O, hvad bedröflig syn för hennes blickar sig röjer
Alla dess män i smärtande qval kring väggarna krypa,
Och med surrande vingar och ben dem flugorna följa,
En flugsmälla ej fans; och mot giftiga getingars hopar
Hvartill hade den gagnat? — Den höga Gudinnan besinnar
Länge ej sig men sträcker sin hand utöfver de falna,
Höjer sin mägtiga röst och ropar: »Varde til Möbel
Hvar en Tungusisk poet!» — Och så det skedde i blinken.
Så blef Rephanus en Skänk, Polyhistor en läckande länstol,
Stupidobex en rymlig butelj, en tratt Amarulli
Och en ståtelig Chaise-percée blef formad af Markall,
Och så en hvar til en nyttighet för stunden förbyttes.
De sarkastiske Getingar nu helt flate förmärkte
At så i blinken från dem deras rof och villebråd ryktes;
Och sen de surrat en stund och sökt kring väggar och taket,
Förde af Gozzi an, de återvände til Pinden.
Sysis emedlertid fick lust at sin kula besöka
Och erfara om än dess vänner förlossade blifvit,
Då hon steg in och först de nyttiga möblerna märkte
Slog hennes hjerta högt af en stor, en inerlig glädje,
Mest förnöjdes hon dock at Chaise-percéen betragta,
Och hon genast fick lust dess gagn och beqvämlighet pröfva,
Glömande Markall bort och de öfriga Rimarne alla.
Så strängt tvingar naturn, då de gryma behofven befalla,
Knappt hon satt sig förrän en klagande stämma ur djupet
Ropar: »Hvem örnar mit qval och löser min hårda förtrollning?»
Skrämd for käringen up och forskar den lämnade stolen,
Bäfvande som i Avis’n den förr så stolte Kajmukan.
Variant: öron af åsnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
