Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Teaterhistoriska studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Oscar Wieselgren
en opera comique men i Stockholm presenterad som "eine
sehens-würdige und extraordinair lustige Bourlesque", det vill säga som en
talfars. Motivet i denna är af samma slag som Moliéres M. de
Pourceaugnac och Holbergs Den ellevte Juni. Från Grherardis
samling härstammar Le Tombeau de Maitre André, ehuru den synes
hafva undergått en bearbetning och utvidgats genom införande af
nya figurer. Så har man väl för öfrigt i de flesta fall gått till
väga. Det fanns ju icke mycken utsikt för att publiken i
Stockholm skulle uppskatta exempelvis den parodi på ett par ställen i
Cid, som förekommer i den sistnämnda komedien. Dylika partier
läto sig med fördel ersätta genom nyinlagda Arlequinskämt eller
fritt uppfunna allusioner på lokala förhållanden.
Af intresse äro äfven två af truppens nachspel, som gå tillbaka
på original från den tysk-holländska 1600-talsteatern. Det ena bär
titeln Harlequins singender Hochzeits-Schmauss och föreligger i
talrika såväl tryckta som handskrifna varianter. Motivet är högst
enkelt — hela spelet rör sig blott om, hür Arlequins misslyckas i sitt
frieri och tvingas att gifta sig med en helt annan än sin utvalda
— men det äger ett visst intresse, i egenskap af källa för Goethes
satiriska ungdomsdrama Hanswursts Hochzeit. Det andra, Domine
Johannes, är af vikt ur typ- och motivhistorisk synpunkt, då det
är byggdt på ett af den dramatiska och novellistiska
skämtlitteraturens allra mest populära uppslag. En äkta man, som af någon
anledning är tvungen att begifva sig ut på en resa, tager löfte af
sin hustru, att hon under hans bortovaro icke skall svara något
annat än nej på alla frågor, som eventuella besökande rikta till
henne. Två friare, en narraktig skolmästare, Domine Johannes,
och en soldat, Don Jan van Barbarey, blifva också på detta sätt
afvisade, men den tredje friaren förstår att lägga sina ord så välr
att svaren blifva gynnsamma för hans afsikter. Den hemvändande
mannen finner med förtrytelse, att hans försiktighetsmått varit
fruktlösa, men genom ett nytt streck blir han äfven här förd bakom
ljuset och tvingas till sist att göra afbön för sin misstänksamhet.
Motivet förekommer i ett par varianter inom den italienska
novelllitteraturen — hos Boccaccio, ehuru där ej i sin mest typiska form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
